Det är en ofattbar ondska. Så vidrigt att det är svårt att ta till sig. Den granskning av nätpedofili som Aftonbladet och Svenska Dagbladet presenterat de senaste dagarna innehåller fasansfulla berättelser om grova sexuella övergrepp.
Totalt har man kunnat kartlägga 412 svenska ip-adresser och analyserat 7 328 nedladdningar av barnporr. 72 män har spårats och avslöjats. Det är män i olika åldrar, från hela Sverige. En tågförare, en entreprenör, en mellanchef och en fritidsledare – bland annat. Män som i sin omgivning betraktas som helt vanliga och som när de konfronteras inte vill erkänna att de begår allvarliga övergrepp mot barn.
För det är precis vad nätpedofili handlar om. Varje gång någon laddar ned bilder och filmer där barn våldtas upprepas övergreppet. Om och om och om igen. Skrämmande nog manifesteras i dag inte brottets allvarliga karaktär i svensk lagstiftning.
”Jag gör ju ingenting mot någon”, säger en av männen i en intervju. Givetvis är det enkelt för nätpedofiler att intala sig något sådant när signalerna samhället skickar är just att barnpornografi är (nästan) ingenting.
Av de 15 000 svenskar som polisen kunnat konstatera laddar ned filmer med våldtäkter och sexuella övergrepp på barn, vilket av experter för övrigt bedöms vara toppen av ett isberg, lagfördes endast 119 stycken 2015. Bara 20 dömdes till fängelse.
Barnpornografibrott räknas märkligt nog inte som ett sexualbrott utan som ”störande av allmän ordning” med ett maxstraff på fängelse i sex månader. Jämförbart med att störa en gudstjänst eller missbruka en larmanordning. Enligt svensk lag finns det heller ingen målsägande när övergreppen laddas ned, vilket medför att brottet får en låg prioritet.
Att det ser ut så här är givetvis orimligt. Så länge risken att upptäckas och dömas för barnpornografibrott i princip är obefintlig kommer efterfrågan på detta vedervärdiga material att vara fortsatt hög bland nätpedofilerna, vilka utan inblandning kan sitta och hetsa varandra att begå nya övergrepp lägga ut på internet.
Samhället har en skyldighet mot varje barn som utsätts för denna tortyr att spåra upp och lagföra de individer som samvetslöst fyller sina datorer med övergrepp. En skyldighet man i dagsläget inte lever upp till.
Förhoppningsvis ser framtiden annorlunda ut. I en intervju i Svenska Dagbladet öppnar justitieminister Morgan Johansson (S) klokt nog för en översyn av lagstiftningen med möjlighet att flytta barnpornografibrott från brottsbalkens sextonde kapitel – brott mot allmän ordning – till det sjätte kapitlet om sexualbrott (9/1).
Utöver det finns ett stort behov av en lagskärpning för att förtydliga att övergrepp mot barn – oavsett i vilket form – är något av det grövsta och mest oacceptabla brott man kan begå i vårt samhälle. Ingen skall kunna leva ett liv som familjefar och mellanchef och inbilla sig att den nätpedofili man ägnar sig åt vid sidan av inte skadar någon. (Liberala nyhetsbyrån)