Ledare: När följer Sverige efter Polen med kärnkraften?

I en tid som denna är det viktigaste en regering kan göra inte att införa skatt på återvinningsbara plastpåsar utan att försöka eliminera beroendet av smutsig energi som negativt påverkar både människors hälsa och världen vi lever i.

Det är vad Polen har bestämt sig för att göra. Landet, som efter Tyskland är det EU-land som släpper ut mest koldioxid, har fattat beslut om att till år 2049 helt avveckla kolkraftverken.

Det är en vinst för oss alla. Polen ska både bygga havsbaserade vindkraftsparker och investera i solkraft, men huvudsakligen kommer man att ersätta sin kolkraftsindustri med kärnkraft.

Hela sex kärnkraftverk ska byggas, det första ska stå klart år 2033. Det är ett klokt och långsiktigt beslut. Långt ifrån den svenska mycket märkliga energipolitik som går ut på att stänga vissa kärnkraftreaktorer och motverka byggandet av nya, samtidigt som vi ökar effekten på andra. 

Det är även långt ifrån den tyska energipolitiken där Energiewende – den stora energiomställning som landet befinner sig i och vars huvudsakliga mål har varit att stänga alla kärnkraftverk – är i färd med att haverera.

Tyskland har investerat hundratals miljarder euro i förnybar energi och under 2010-talet fördubblat kapaciteten på både vind- och solkraft. Men det räcker ändå inte, och därför har man i brist på kärnkraft tvingats öka effekten även på kolkraftverken. I dag är man långt ifrån att nå de uppsatta målen om minskade koldioxidutsläpp. 

Ändå har Tyskland redan hunnit protestera mot Polens kärnkraftsplaner. Sanningen är att Polen kan komma att bli både deras och Sveriges räddning. 

Analysen av den polska regeringen är med verkligheten överensstämmande: Helt och hållet förnybara energikällor inte är tillräckligt leveranssäkra för att utgöra ett lands hela energireserv.

Sol- och vindkraft har fortfarande stora problem med att lagra el och ge ett jämnt och pålitligt flöde. I ett läge där hela transportsystem, industrier och övriga samhällsfunktioner ska frigöra sig från fossila bränslen måste man kunna lita på att det finns tillräckligt med el och att man kan lagra och fördela denna i tillräcklig omfattning. Kärnkraft är då den enda realistiska möjligheten.

Den svenska regeringen fortsätter att sticka huvudet i sanden, trots att tiden är på väg att rinna ut. Målet för den svenska energipolitiken är tyvärr inget annat än en ordsallad: ”Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut”. Redan nu vet man att de gamla kärnkraftverken kommer köras ända in i kaklet. Samtidigt tar Polen steget in i framtiden med ny kärnkraft.

Klimatet kan inte vänta. Vi måste göra oss av med kolberoendet omedelbart. Ansvaret ligger inte bara på länder som har en egen kolkraftsindustri utan även på stater som Sverige, vilka så snart det blir elbrist importerar kolkraft från andra länder. Polen tar ställning för framtiden nu. När ska Sverige göra detsamma?