Annie Lööf (C) får sonderingsuppdraget av talmannen Andreas Norlén. Under torsdagen berättade hon att hon återigen vill undersöka möjligheterna för Alliansen att hitta stöd över blockgränsen.
Förutsättningarna är knappast goda. Men är det, givet att Alliansen till slut spricker, mer realistiskt med en mittenregering med S, C, L och MP, enligt Stefan Löfvens drömrecept?
Rimligen inte. Dels har Annie Lööf uteslutit att sätta sig i en S-ledd regering med samma tydlighet som hon avvisat att bli beroende av Sverigedemokraterna.
Men det finns också politiska invändningar. Idén om att L och C är mittenpartier är en slarvig tankefigur som i debatten om regeringsfrågan blivit en slags omedveten premiss. Den ekonomiska politiken står i centrum för den svenska parlamentarismen, och på detta område är Liberalerna och centern högerpartier.
Centerpartiet är exempelvis det parti som vill sänka skatterna mest i svensk politik. Inför partiets stämma förra året sa den ekonomisk-politiske talespersonen Emil Källström att Sveriges skattetryck bör ligga runt OECD-genomsnittet (DI 28/9 -17). Långsiktigt handlar det om skattesänkningar på flera hundratals miljarder Partiet är också de som tydligast förespråkat sänkta ingångslöner för grupper som står utanför arbetsmarknaden och en reform av anställningsskyddet. Det är sådana åsikter som fick Aftonbladets ledarsida att så sent som i juni utropa att Annie Lööf ligger till höger om Djingis Khan på den politiska skalan (10/6).
Liberalerna vill å sin sida sänka skatten för de som tjänar bäst, både genom att ta bort värnskatten och genom att färre ska betala statlig inkomstskatt. Moderaternas förslag om ett bidragstak är visserligen högerorienterat, men det stöds även av Liberalerna.
Är det denna politik som ska bilda underlag för Stefan Löfven, och därtill lyckas vinna såväl Miljöpartiets som Vänsterpartiets stöd? Eller skulle detta borgerliga arv kastas överbord för en chans till ministerposter?
Inget av det tycks särskilt sannolikt. Även med stora eftergifter från Socialdemokraternas sida ligger de så kallade mittenpartierna allt för långt ifrån vänsterblocket för att något samarbete ska kunna fungera långsiktigt. Sakpolitiskt hör C och L hemma till höger. (Liberala nyhetsbyrån)