År 2020 hade knappt hunnit dra igång på allvar innan upprörda reaktioner började dyka upp på MVT:s sociala medier. Denna gång gällde det en artikel om planerade sparåtgärder i Motala kommuns verksamheter, åtgärder som drabbar några av de mest utsatta i samhället.
”Resor till dagverksamhet upphör”. Så lydde rubriken på MVT:s artikel om förändringar när det gäller de i sammanhanget ovanliga kostnadsfria transporterna till den kommunala dagliga verksamheten, som riktar sig till personer med funktionsnedsättning och går under Lagen om stöd och service (LSS).
Motala kommun har ingen laglig skyldighet att bekosta resor av det aktuella slaget. Generellt är det inte någonting som förekommer bland landets kommuner. Varför just Motala tidigare har haft det är det skrämmande nog ingen ansvarig som kan förklara. ”Det här är något som har varit som vi inte riktigt vet varför” kommenterade socialdirektören Pernilla Thunander.
Hur kan det ens vara möjligt att ingen har koll på dessa resors ursprung? Med en sådan kultur när det gäller beslutsfattande kanske det inte är så underligt att socialnämnden går back ekonomiskt, år efter år.
Det tiotal personer som nu drabbas negativt av förändringen bedöms samtliga kunna använda färdtjänst i stället. Är allting därmed frid och fröjd? Svaret är nej. Färdtjänst kan låta bra vid en första anblick, men faktum är att det kostar en hel del för de personer som påverkas. Principiellt gäller det särskilt för människor som bor på landsbygden eller på ett relativt långt avstånd från den plats som färden ska gå till.
Färdtjänst är inte gratis att använda. Med tanke på att de personer som omfattas av daglig verksamhet får en symbolisk ersättning på i storleksordningen en femtiolapp om dagen kommer denna lilla ekonomiska ersättning snabbt att ätas upp av de nya kostnaderna för resor. Hur hanteras individernas motivation utifrån en sådan förändring?
Den här gången verkar det som att en konsekvensanalys med fokus på resandet har gjorts, eftersom det hänvisas till färdtjänst för de som inte längre kan nyttja resorna. Däremot verkar det inte som att den långsiktiga konsekvensanalysen har gjorts när det gäller mänskliga och ekonomiska effekter.
Det kan alltså vara motiverat för MVT:s läsare att vara upprörda. Samtidigt finns det ett väldigt tydligt problem med att en del personer som kritiserar kommunens beslut inte ens har läst artikeln och därmed inte känner till vad det faktiskt handlar om. Kritiken blir i sådana fall missriktad eller direkt felaktig, helt i onödan. Det är enkelt åtgärdat, genom att läsa artikeln eller att avstå från att dela ut kritik.
De som däremot är insatta och förstår konsekvenserna av de indragna resorna framför från sitt håll en fullt motiverad kritik. Effekterna av kostnader för resorna kan bli att de drabbade personerna uteblir från verksamheten, med negativa konsekvenser både för individen och för samhället.
På kort sikt är de nu indragna resorna en ekonomisk besparing som absolut kan motiveras. På lång sikt riskerar däremot de indragna resorna att få effekter som det inte tas hänsyn till. Det syns dock inte på resultatraden för år 2020.
Tobias Josefsson