Bildningsnämnden i Motala hade under onsdagens sammanträde flera viktiga ärenden uppe för hantering.
Först tar vi en titt på ett uppdrag med syftet att ”utreda hur lärare kan avlastas administrativa arbetsuppgifter för att få mer tid att planera och bedriva undervisning”. Det låter nästan som det skulle kunna vara tidigare utbildningsminister Jan Björklund (L) som har varit i farten med sitt ”låt lärarna vara lärare”. Han är sannolikt nöjd med formuleringarna och andemeningen i det arbete som regeringen har initierat och Motalas politiska ledning nu bryter ner till den lokala nivån.
Därefter tar vi en titt på en uppföljning som handlar om den särskilda undervisningsgrupp som finns för grundskoleelever i behov av särskilt stöd och därtill i en särskilt anpassad miljö. I dagsläget finns där nio elever, men antalet varierar över tid eftersom insatser av det aktuella slaget ska vara begränsade i tid och utvärderas. Ambitionen är alltid att eleverna ska kunna återvända till sina ordinarie klasser.
Nu beställer alltså Bildningsnämnden en analys kring SU-gruppen. Dels ska det utvärderas hur verksamheten har fungerat under de ca två år som den har funnits, dels ska det utredas om alternativet resursskola vore bra för Motala kommun framåt.
I sammanhanget kan vän av ordning tycka att just bildningsförvaltningen – som ansvarar för språklig utbildning – kunde ha jobbat lite med på formuleringen i ärendets rubrik. Den som läser ”Organisation elever i behov av stöd” kan börja fundera på om det finns elever som inte är i behov av stöd och om det verkligen är deras organisation som är det intressanta? Skrivelsen i övrigt är välformulerad, vilket gör att det blir svårt att förstå den bristfälliga rubriksättningen.
Nåväl, vidare till det som är mycket viktigare. Initiativet från nämnden i de här två frågorna är nämligen mycket välkommet. Analys och utvärdering är direkt nödvändigt för att få kunskap om hur saker och ting fungerar, för att därefter kunna justera och ändra för att bli ännu bättre. Ärligt talat är uppföljningar och utredningar av det här slaget inte alltid kommuners starka sida, men här finns det en klok ambition.
Att Bildningsnämnden i dessa beslut så tydligt fokuserar på förutsättningarna för lärarna och för de elever som har allra störst behov av stöd bådar gott. Det som dock borde ha gjorts bättre i själva beställningen från politikerna är att sätta en deadline. Formuleringen om att återrapportering ska ske ”när utredningen är färdig” i de båda fallen ovan är alldeles för vag.