År 2021 blev det sjukaste året i historien, åtminstone sett till hur mycket svenska folket använde sig av tillfällig föräldrapenning för att ta hand om sina sjuka barn. Det visar statistiken för det gångna kalenderåret, som Försäkringskassan presenterade i veckan. Rekordet skrivs till nästan 8,4 miljoner dagar för 840 000 barn. Det blir smått ofattbara summor omräknat i pengar, utifrån uteblivet arbete.
En närmare titt på vabbandet hos svenskarna visar på ett antal intressanta skillnader. Det uppenbara är att kvinnor tar ut drygt 60 procent av dagarna och männen därmed strax under 40 procent. Denna könsmässiga obalans är osund, men har ändå minskat från fördelningen 65/35 under de senaste 15 åren. Sett över tid blir vabbandet åtminstone mindre ojämställt.
I Vadstena tar männen ansvar för en högre andel av vabbandet, nästan 43 procent. Även Motalas män med 41 procent ligger över riksgenomsnittet. Östergötlands manliga invånare i allmänhet ligger någonstans mellan våra två kommuner och riket.
Satt i relation till invånarantalet visar sig andra intressanta skillnader, den här gången mellan kommunerna. I Motala tar män i snitt ut 0,74 dagar per år medan kvinnorna tar ut 1,10 dagar. I Vadstena tar män i snitt ut 0,55 dagar och kvinnorna tar ut 0,73 dagar. Statistiskt vabbade alltså Motalas män mer än Vadstenas kvinnor, sett till antal dagar under 2021.
Detta till synes fascinerande förhållande kommer av att Motala generellt ligger markant högre än riksgenomsnittet, samtidigt som Vadstena ligger markant lägre än detsamma. Varför vabbas det så pass mycket mer i Motala och så pass mycket mindre i Vadstena?
Att det har att göra med strukturen och förutsättningarna i kommunernas förskolor och skolor är rimligt att resonera kring. De mindre sammanhangen skulle kunna medföra en förbättrad hälsa för barnen och mindre vabbande för vårdnadshavarna. Dessutom visar som bekant Vadstena upp goda resultat för eleverna i grundskolan, år efter år.
Samtidigt måste frågan ställas varför just Motala ligger så pass mycket högre än riket? Vad är det i strukturen och förutsättningarna i den kommunen som gör att det ser ut på det här sättet? Även om underlaget bakom och resonemangen i denna ledare inte är vetenskapligt fastställda är det definitivt värt att fundera över.
Fjolåret var onekligen ett sjukt år. Inte minst därför är det viktigt att vi framåt funderar på hur vi kan bli ett friskare folk, på många olika sätt. Småskalighet är nog inte så dumt, trots allt.