Det är tur, eftersom det finns riktigt stora utmaningar som måste tas itu med omgående. Dessa utmaningar avser både mänskliga världen inom exempelvis omsorgen och den mer materiella världen med exempelvis bristande underhåll av vägar och byggnader, samt ett bygge av ny simhall. Eller bandyhall. Eller både och.
I den kommunala världen finns huvudsakligen två budgetar, driftbudgeten och investeringsbudgeten. Driftbudgeten är en motsvarighet till privatekonomins hushållskassa, som ska betala löpande räkningar, mat, kläder, nöjen och annat som rullar på under året. Investeringsbudgeten handlar om mer långtgående poster som att byta bil, renovera fasaden eller kanske köpa en sommarstuga.
Dessa två budgetar hanteras allt som oftast separat och när den kritiske granskaren börjar involvera båda två i sin argumentation intas ofta en försvarsställning. ”De har inget med varandra att göra” säger den förenklande försvararen, men det är allt som oftast fel. Nästan alltid måste nämligen investeringsbudgeten finansieras genom exempelvis lån, vilket ger räntekostnader som ingår i den löpande driftbudgeten.
Att låna pengar till långsiktiga investeringar är inget konstigt, framför allt inte om pengarna går till något som förväntas sänka framtida kostnader. För att jämföra med privatlivet är det väldigt få som kan betala ett nytt hus kontant, ur egen ficka. De flesta lånar, med huset som säkerhet. När dessutom ränteläget är historiskt lågt blir incitamenten att göra kloka investeringar ännu större, inte minst borde detta gälla miljömässiga och energibesparande åtgärder.
I debatten som nu förs mellan Solidariskt Motala och Allians för Motala är det lätt att som betraktare gå vilse bland begreppen. Tiotals miljoner av driftbudgetens pengar har lagts på investeringar i infrastruktur, som trots namnet alltså inte har hamnat i investeringsbudgeten. Tiotals miljoner har trillat in i driftskassan tack vare lägre sjukskrivningskostnader, trots att det är ett långsiktigt arbete av en annan part som genererar intäkterna.
De som har ansvaret för att redovisa sina planer i detta läget är Solidariskt Motala, helt enkelt för att de har makten. Det finns många frågetecken att räta ut. Att låna till kortsiktiga utgifter är olämpligt och får definitivt inte pågå under någon längre tid. Att i investeringsbudgeten satsa hundratals miljoner, som även genererar avsevärda årliga kostnader i driftsbudgeten, måste motiveras ordentligt. Att se till att verksamheterna klarar av att hålla den tilldelade budgeten är också en stor utmaning, utifrån den bistra verkligheten.
Allt detta och mer därtill måste klargöras. Liknelsen med att ta ett panikartat SMS-lån för att klara hushållets utgifter är för tidig att ta till just nu, men blotta associationen borde avskräcka rejält och mana till eftertanke.