Vart är vi på väg? Den klassiska frågan är ofta motiverad att ställa. Det gäller inte minst när det handlar om frågor inom det byråkratiskt attraktiva (?) området kommunal planering. För kommuner är det fullmäktiges beslutade vision som ska tala om vart kommunen är på väg på lång sikt.
En av de viktigaste uppgifterna som en kommun har i nuläget, i en pågående lågkonjunktur, är att förbereda sig för att det vänder. För vänder, det gör det. Frågan är bara när det kommer att göra det. De kommuner som i en uppgång ligger steget efter och inte kan erbjuda mark för bostäder eller kommersiella verksamheter hamnar då i bakvattnet och får det ännu tuffare.
Det räcker inte heller med att vara beredd på en viss typ av bostäder eller verksamheter, det måste finnas åtminstone någon form av mindre smörgåsbord att välja från för att olika typer av spekulanter snabbt ska kunna komma till skott. Tomter för småhus, lägen för radhus eller flerbostadshus. Mark för mindre industrier, större industrier. Mark och kanske till och med färdiga lokaler för kontor eller butiker. Det behövs en helhet.
Samtidigt måste det göras avvägningar, eftersom det så klart kostar att ha ett färdigt smörgåsbord redo innan någon betalar för det. Därmed behöver en kommun vara lagom mycket redo och tillgänglig för framtiden. Här kommer ofta politiska prioriteringar in, bland annat i form av en vision. Den sätter ribban.
Att som Motala kommun ha ett planprogram för 4 000 bostäder och godkända detaljplaner för mer än 1 700 diton kan tyckas vara magstarkt. Enligt tjänstgörande chefen på planenheten är det dock en rimlig nivå, eftersom efterfrågan på bostäder i Motala redan i dag är högre än utbudet.
Motala har inte växt nämnvärt under senare år, men kommunens vision är att nå 50 000 invånare till år 2040. Det är ett minst sagt ambitiöst mål, som skulle kosta stora pengar att nå. Men, det krävs att man satsar för att vinna.
Nationalekonomen Lina Bjerke är tveksam till att målet går att nå. Det är en rimlig invändning, eftersom det handlar om just en vision. Hon ger samtidigt rådet att fokusera på nuet, att ”jobba med befolkning som finns nu”. Att få människor att vilja bo kvar eller flytta tillbaka senare i livet.
Det är en klok utgångspunkt, men hur når man dit? En början till svar på den frågan kommer i nästa lokala ledare.