Om kultur- och fritidsverksamheter tillhör en kommuns kärnverksamhet kan ifrågasättas, om så önskas. Det primära för en kommun ska vara verksamheter som den klassiska trion vård, skola och omsorg, samtidigt som andra värden i livet också ska värderas. För att bland annat gynna folkhälsan och för att ge förutsättningar till att ha engagerade och motiverade invånare behövs inslag av både kultur och fritid.
Kulturen existens i sig har också ett egenvärde, vilket lätt kan glömmas bort i debatten. Inte minst för barn och ungdomar är dessa sammanhang utvecklande och stimulerande på olika sätt. Förutom enskilda färdigheter inom olika områden finns även en social dimension som inte ska underskattas. Samhörigheten i ett musikband eller i ett idrottslag tillför nya färdigheter till den aktiva samhällsmedborgare som önskas.
Sett till de stora idrotterna har exempelvis den manligt dominerade fotbollen historiskt sett alltid fått ta en relativt stor del av budgetkakan. Det är delvis logiskt sett till antal utövare, men många gånger har den kvinnligt dominerade ridsportvärlden som också har många aktiva inte fått motsvarande del till sin verksamhet. Detta är ännu ett exempel på den könsmässiga snedfördelning som finns i samhället.
Med denna utgångspunkt som perspektiv är det vid en snabb anblick inte mer än rätt att Solidariskt Motala går in och stöttar Motala Ryttarförening, Morf, i den knepiga ekonomiska situation som har uppstått. Upp till en halv miljon kronor kan komma att tillföras inför sammanslagningen med Nyckelryttarna. Utifrån andra föreslagna satsningar och befintliga tankar, exempelvis 80 miljoner för en bandyhall, är det inga enorma summor det handlar om. Genusaspekten anges dessutom som ett av skälen för att gå in och stötta just ridsporten.
Samtidigt är en halv miljon kronor väldigt mycket pengar att lägga på en förening som länge har varit konkursmässig. Sett ur en medborgarsynvinkel är agerandet högst tvivelaktigt. Det kan inte anses vara effektiv användning av skattemedel, exempelvis i jämförelse med att låta föreningen gå i konkurs och därefter investera i den nya sammanslagna verksamheten. Skillnaden kan tyckas vara marginell, men den är likväl principiell. Oppositionen med Moderaterna i spetsen är föga förvånande kritiska till agerandet.
På söndag kommer medlemmarna i de berörda föreningarna ta ställning till sammanslagningen, eller metamorfosen. Den gemensamma arbetsgruppen har sannolikt jobbat hårt för att få till en bra lösning och för allas bästa är det bara att hoppas att planen går i lås. Oavsett hur styrande politiker väljer att på mer eller mindre genomtänkta sätt spendera pengar finns ingen anledning att önska motgång för de som bedriver verksamheten. Det skulle snarare innebära dubbel olycka om sammanslagningen misslyckas.