De senaste veckorna har varit turbulenta, efter att Folkuniversitetet meddelade att Sång- och pianoakademin inte kommer att fortsätta sin verksamhet i höst. Det är oklart om gemene man är medveten om utbildningens existens och status, men det blir av reaktionerna tydligt att de som ändå gör det verkligen är upprörda över det som nu sker. Hos många grupper och individer inom kulturens värld är utbildningen både välkänd och respekterad.
Rektorn beskriver akademins verksamhet som ett ”ekonomiskt sorgebarn”, vilket naturligtvis är ett stort problem för dess överlevnad. För en utomstående framgår det dock inte riktigt varför det är på det viset. Att de statliga bidragen i sammanhanget är låga är ingenting nytt och de som går på Folkuniversitetet gör det normalt sett utifrån en passion, inte utifrån feta bankkonton. ”Det rådande världsläget” anges som en huvudförklaring, men vad det innebär konkret är oklart. Vad har gjorts i ett tidigare skede för att vända utvecklingen?
Om nu ekonomin har varit så dålig så pass länge som det beskrivs är det svagt agerat av de ansvariga att inte berätta mer om det i ett tidigare skede. Att informationen nu av allt att döma har spridits först under den senare delen av våren 2023 har satt både befintliga och blivande studenter på pottkanten. De har inte haft möjlighet att planera sin framtid på ett sätt som skulle kunna ha varit möjligt om informationen hade getts tidigare. Dessutom kunde en annan typ av engagemang och eventuella lösningar för utbildningens överlevnad ha dykt upp om framtidsplanerna hade varit kända utanför den allra innersta kretsen.
Ungefär samtidigt som nyheten om akademins nedläggning slog ner som en smärre bomb i Vadstena, likt kanonaderna från Karlsborg ut i Vättern, publicerades också en insändare i MVT. I den presenterades en idé om ett kulturhus på den plats där silon i hamnen finns. Tanken att samla bland annat kulturskola, utställningar, konferenser, biograf och restaurang i det som även kunde bli ett konserthus är tilltalande. Här skulle även den hotade akademin platsa framöver.
Det är viktigt att inse att Vadstena som kommun inte har de ekonomiska muskler som krävs för att genomföra ett projekt av det här slaget. Åtminstone inte som det ser ut i dag, åtminstone inte ensam. Det skulle krävas flera inblandade parter med bidragande plånböcker för att drömmen om ett nytt kulturhus vid Vättern skulle kunna bli verklighet.
”Money talks” – även i kulturens värld.