På tisdagsmorgonen landade Angela Merkel i Stockholm. Den tyska förbundskanslern är i Sverige för att diskutera ”innovation och samarbete för en hållbar framtid” med statsminister Stefan Löfven.
Enligt EU-minister Ann Linde är Tyskland nu Sveriges viktigaste allierade, efter att Storbritannien röstat för att lämna unionen. Sverige med sina 10 miljoner invånare är ett litet EU-land och behöver sina vänner. Med britterna borta ur leken är det än viktigare att knyta an till Berlin.
Länderna har förvisso haft en god relation sedan länge. Men i tider då EU-samarbetet hotas på flera fronter är det avgörande att de stater som har en liknande uppfattning i många frågor håller ihop. Det finns, förutom det uppenbara säkerhetshotet från terrorismen, tre punkter där Stefan Löfven och Angela Merkel bör söka fördjupad samsyn.
Den första gäller klimatfrågan. USA:s nytillträdde president Donald Trump har visat ett minst sagt måttligt intresse för att stävja den globala uppvärmningen. Snarare tvärtom – han vill gynna kol- och oljebranscherna och är kritisk till klimatavtalet som ingicks i Paris 2015.
Därför ser Kina ut att ta ledartröjan i kampen mot global uppvärmning. Landet satsar redan nu enormt mycket på solenergi. Men Kina är en enpartidiktatur med ett omfattande politiskt förtryck. Om den kinesiska regimen lyckas framställa Kina som framtidens ledande klimatnation finns en risk att Peking söker legitimitet för att vara ledande även på andra fronter, och förmedlar en bild av att demokratiska system inte kan tackla klimatutmaningarna.
EU måste därför tävla med Kina om ledartröjan för en global klimatpolitik.
Det andra gäller migrationspolitiken. I dagsläget styrs migrationen till EU i praktiken av Turkiets auktoritäre president Recep Tayyip Erdoğan. Men avtalet mellan Turkiet och EU är ingen långsiktig lösning, lika lite som de stora, underfinansierade flyktinglägren i bland annat Grekland. Att EU har förmåga att kontrollera sina egna gränser och klarar av att hantera flyktingkrisen lär bli en viktig framtidsfråga för unionen.
Ett tredje uppdrag är svårt men nödvändigt: Att redan nu fundera på en lämplig strategi från EU:s sida om Nationella Frontens Marine Le Pen vinner det franska presidentvalet. Förhoppningsvis står hon inte som segrare den sjunde maj. Men om hon gör det kommer fransmännen med största sannolikhet att folkomrösta om ett fortsatt EU-medlemskap. Skulle stanna-sidan förlora innebär det att hela EU-samarbetet skakar i sina grundvalar.
Men att samarbeta med Tyskland på dessa punkter får inte innebära att Sverige helt okritiskt köper Angela Merkels inställning till EU. Tyskland har ibland en tendens att inte respektera andra EU-länders vilja, som i turerna kring Eurokrisen. Då kan Sverige vara en seriös skeptiker. En god vän måste trots allt säga ifrån ibland. (Liberala nyhetsbyrån)