Behövs det verkligen ett trygghetsboende i Vadstena? Det är en av höstens och vinterns hetare frågor i det politiska livet och det finns olika meningar kring hur det ligger till med den saken. Svaret på frågan är trots det ganska enkelt. Svaret är nej, men kanske inte på det sätt som du tror.
Svaret är nämligen nej eftersom det inte behövs ett trygghetsboende i Vadstena. Det behövs tvärtom flera stycken.
Det är bara ett par månader sedan som detta ämne senast togs upp på MVT:s ledarsida och redan i nyårsutblicken inför 2017 lyftes frågan som en av de viktigare frågorna att ta itu med. Nu är det dags igen, eftersom det fortfarande inte har hänt något konkret och det fortfarande debatteras om huruvida behovet finns eller inte.
Borde det vid det här laget inte ha varit utrett för länge sedan? Månad läggs på månad, år läggs på år, utan att någonting riktigt konkret händer. Nu finns i och för sig mark avsatt för ändamålet i Vadstena och tankar om trygghetsboende finns även i Borghamn, men verkstaden låter vänta på sig. Politik tar tid, men här tar det onödigt lång tid.
Över 1 000 personer står i bostadskön hos kommunala VFAB. I grannkommunerna står hundratals personer i kö till just trygghetsboende. Det vore högst förvånande om Vadstena skulle vara unikt i att inte ha behovet.
Konsensus inkom nyligen med en debattartikel från oppositionsrådet Frida Edholm, med budskapet att bygga ”vanliga” lägenheter i stället för trygghetsboende. Argumentet var bland annat att flertalet sökande är över 65 år och vill lämna sin villa. Exakt. Det är bland annat där som trygghetsboenden har ett stort tomrum att fylla.
Att behovet finns och kommer att finnas under en lång tid borde det inte råda något tvivel om. Bevisligen finns även behovet av lägenheter över lag, men med tanke på demografin och de positiva kringeffekter som trygghetsboenden kan ge borde det inte vara någon svår prioritering att göra om man verkligen vill fokusera på de befintliga invånarnas bästa.
Men okej, nu genomförs ändå en lokal undersökning hos invånarna i Vadstena i form av en informationsbroschyr med möjlighet att lämna intresseanmälan. Majoritetens Arne Sjöberg (M) verkar dock titta lite för snävt på frågan, åtminstone att döma av kommentaren kring att det behövs ”ett rejält intresse i stan” för att trygghetsboendet ska bli av.
Förhoppningsvis är det en formuleringsfråga, för man måste titta betydligt bredare än så. Kommunen är mer än bara den stora tätorten, det finns många även på landsbygden som sannolikt är intresserade av boendeformen.
Den geografiska aspekten kan dessutom vidgas ytterligare till att Vadstena kommun skulle kunna rikta sig även till människor som bor i kommunerna i närområdet. Där finns alltså hundratals, för att inte säga tusentals, personer som fortfarande är tämligen friska och välmående, men som samtidigt söker en tryggare boendeform.
Varför skulle inte dessa kunna flytta till Vadstena och på det sättet bidra till den önskade befolkningsökningen? Visst, rent krasst är det kanske inte den målgruppen som förespråkarna för 10 000 invånare primärt tänker sig, men gruppen är i högsta grad relevant och Vadstena är i högsta grad relevant för gruppen. Om möjligheter till boende finns.