Motala och Vadstena har många gemensamma nämnare. En av dem består av fyra bokstäver, PFAS. Detta begrepp som betyder per- och polyfluorerade alkylsubstanser har många fördelar, men de är extremt svåra att bli av med. Ämnena är över 10 000 till antalet och har många användningsområden. Enligt Kemikalieinspektionen används de bland annat i rengöringsmedel, färger, kosmetika, medicinteknisk utrustning, mobiltelefoner och solceller.
Vanligt förekommande är även i vissa typer av brandskum, vilket vi vid Vättern är väl bekanta med. PFAS-förorenat vatten från Karlsborgs flygplats läcker ut i vattendrag, som sedan leder till den enorma dricksvattentäkten. Enligt ovan nämnda myndighet finns det starka skäl att betrakta alla PFAS som hälsoskadliga, vilket får konsekvenser.
I förra veckan berättade MVT om att förhöjda halter av PFAS hade hittats på förskolan Trollsländans tomt i Motala. I och med att den ligger granne med den gamla brandstationen är det ingen stor överraskning i sig, men upptäckten var droppen som fick problembägaren att rinna över. Förskolan skulle flyttas med i det närmaste omedelbar verkan.
Många människor berörs. Ett 80-tal barn och deras familjer påverkas direkt, plus att oron sprider sig bredare än så. I ett krisläge av det här slaget är två områden väldigt viktiga för de direkta effekterna för invånarna. Det ena området är det konkreta arbetet med att kartlägga problemet i detalj och att ta hand om föroreningarna som har upptäckts.
Det andra området är kommunikation. Det är centralt att presentera tydlig, transparent och begriplig information, innan ryktesspridningen tar fart och förvärrar läget. De som är drabbade behöver snabbt få klarhet i vad som har hänt, vad som görs i närtid och vad som görs långsiktigt. I kriser är kommunikation helt central för att inte göra problem större än vad de är. Initialt verkar Motala kommun ha hanterat uppgiften på ett rimligt sätt och det måste följas upp ordentligt framåt.
I det konkreta fallet Trollsländan var ändå inomhusmiljön det ursprungliga problemet. PFAS-upptäckten var mer av en bieffekt, som fick konsekvenser i form av en snabb flytt från fastigheten. Vi kommer sannolikt att återkomma till PFAS framöver, men även till inomhusmiljön eftersom det verkar finnas en del oklarheter.
Risken är dessutom påtaglig att vi kommer att få se liknande fall i lokaler som är av ungefär samma typ och i ungefär samma ålder. Det ligger dessvärre i sakens natur, utifrån konstruktion och risker för bristande underhåll.