Att kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt är inte alltid lätt, särskilt inte om en av sakerna hela tiden viftas framför ögonen för att påkalla uppmärksamhet. Just nu är det coronaviruset som får många av de stora rubrikerna i både lokala, nationella och globala medier. På gott och ont.
Pandemier, det vill säga epidemier som får stor geografisk spridning, får av naturliga skäl stor uppmärksamhet med jämna mellanrum. Med historiska referenser som digerdöden, spanska sjukan och den tämligen moderna svininfluensan finns en logisk oro för dödliga sjukdomar som sprider sig över världen. Det är mänskligt att vara rädd.
”Riksbanken varnar för viruskonsekvenser”, ”Corona kan slå ut vanliga influensan” och ”Inlåst på virusbåt” är några av de rubriker som nyligen har förekommit i MVT. Rädslan påverkar oss på många olika plan, bland annat har personer med asiatiskt utseende trakasserats och blivit påhoppade. Rädsla ska respekteras, men det är en vidrig utveckling att den stora uppmärksamheten tar sig sådana uttryck.
Det finns i sammanhanget en betydligt mer påtaglig risk när det gäller potentiell dödlighet för olika sjukdomar, nämligen att allt fler bakterier blir alltmer resistenta mot antibiotika. Det uppmärksammas i och för sig i viss grad, men inte så mycket som konsekvenserna av utvecklingen skulle motivera. Årligen dör en halv miljon människor på grund av dessa resistenta bakterier. En halv miljon. Inom några årtionden riskerar det att vara mångdubbelt fler.
Alla är inte medvetna om att antibiotikan är ett förhållandevis modernt vapen mot sjukdomar. Penicillinet är inte ens ett århundrade gammalt i dess storskaliga användning. Många tar antibiotikan för givet, men det är farligt att göra det. Arbetet för att minimera användningen inom uppfödning av djur är exempel på en insats som är vital för att vi som samhälle ska kunna behålla motmedlet mot bakterierna. Ändå får det väldigt lite uppmärksamhet, även i dessa coronatider.
Det här med kort och lång sikt är knepigt att hantera när man utsätts för flera parallella hot. Samtidigt som det finns långsiktiga globala hot som klimatförändringar, pandemier och antibiotikaresistens lever vi i en del av världen där betydligt mer vardagsnära saker dödar och skadar betydligt mer på kort sikt. Det måste vi samtidigt förhålla oss till.
Över 200 personer omkom i trafiken i Sverige under 2019. Det är mer än en person varannan dag. Ungefär 1 000 personer dör årligen i Sverige på grund av bruk av narkotika. Tre människor varje dag. Tiotusentals personer utsätts årligen för våld i nära relationer, med både fysisk och psykisk terror. Varje dag. Mer eller mindre dygnet runt. De stora rubrikerna uteblir.
Vi ska givetvis fortsätta att bevaka utvecklingen av coronavirusets spridning och effekter, det ligger i vårt allas intresse att göra det. Samtidigt får fokuset på det som varje dag finns framför våra näsor inte helt ta över från andra problem av både mer jordnära och mer långsiktig karaktär. Vi måste kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt.
Tobias Josefsson