Ledare: Märkligt beslut om sekulär humanism

Humanisterna nekas status som trossamfund. Förbundet utan gudstro, som erbjuder alternativ utan trosbekännelse vid begravning, bröllop och barnvälkomnande och jobbar för ett sekulärt samhälle har fått avslag på sin ansökan.

Tänker man inte efter kan det verka logiskt, religion är ju det Humanisterna vänder sig emot. Hur kan de då vara ett trossamfund? Den sekulära humanismen är visserligen icke-teistisk, men faktum är att gudstro inte är ett krav för att få status som trossamfund. Ateistiska Satanistiska samfundet är exempelvis ett registrerat samfund vilket är helt i sin ordning. Christer Sturmark, tidigare ordförande i Humanisterna, menar i SVT (10/3) att "sekulär humanism är en livsåskådning precis som kristendom, islam eller buddism och då kan inte staten särbehandla vissa livsåskådningar och diskriminera andra."

Att just Humanisterna nekas, samtidigt som AIK-föreningen Vår svartgula sal godkänts, får den gällande lagstiftningen att framstå som både för tillåtande och bred och orimligt snäv.

Gränsdragningen är inte helt enkel. Å ena sidan har de flesta människor en uppfattning om vad som ingår i religion eller livsåskådning och kan nämna ett flertal, å andra sidan är det svårt att på rak arm ge en heltäckande definition av vad definitionerna innebär. Särskilt när gudstro inte är en förutsättning för att vara ett trossamfund. Att de flesta ändå kan identifiera ett samfund när de ser det är dock svårt att översätta till torr byråkratiska med fasta kriterier. Det är lätt att instämma med Joel Halldorf, kvällstidningsteolog och professor i kyrkohistoria, som kommenterade beslutet i SVT (9/3) om att en gräns måste dras någonstans. 

En filosofisk förening är inte samma sak som ett trossamfund, och det skulle urlaka förtroendet för lagen om religionsfrihet om den felaktigt kan nyttjas av exempelvis politiska partier. Att man för enkelhetens skull valt att från statligt håll titta efter just religiös verksamhet är logiskt, men utfallet för Humanisternas del är olyckligt.

Eftersom status som trossamfund innebär en del fördelar, förutom möjligheten att söka vissa statliga stöd även att skatteverket hjälper med att samla in medlemsavgifter, är det ett hårt slag att nekas. Det innebär stora fördelar för andra former av föreningar, om de lyckas bli godkända. Fördelar som, vad det verkar, kan nyttjas av helt andra grupperingar än lagen ursprungligen var tänkt för, bara de kallar sin verksamhet religiös. Samtidigt får en livsåskådning som finns i 70-80 länder alltså nej. Det innebär tveklöst ett legitimitetsproblem. 

Frågan blir då om trossamfundsstatusen ska komma med förmåner utöver de som gäller för övriga föreningslivet. Bidrag till intresseföreningar finns redan, och att skatteverket är behjälpliga med medlemsavgiftsinsamlingen är en lösning för att erbjuda likabehandling av olika samfund samtidig som man behåller kyrkoskatten. Trots att det borde vara möjligt för samfund att – likt andra föreningar – ta in medlemsavgifter själva.

Frågan om vad som är ett samfund är även principiellt viktig för Humanisterna, och det borde den vara för oss alla. Religionsfrihet och tillgång till sammanhang som skänker mening är livsviktigt, men förutsätter neutralitet och likabehandling från statens sida.