Du har knappast missat att det är val i Sverige på söndag. Den 11 september klockan åtta på kvällen stänger vallokalerna i valen till kommun, region och riksdag. Det märks i vår närmiljö på många olika sätt, bland annat via de många TV-debatter som genomförs just nu i valrörelsens slutspurt.
Kanske har okända människor knackat på din dörr, i alla fall om du bor inne i en tätort. Din postlåda har fått ovanligt många leveranser av flygblad, informationsblad, valfoldrar och annat som hör valrörelsen till. MVT och andra tidningar innehåller en ovanligt stor andel politiska annonser, med varierande budskap från ett gäng lokala och nationella partier.
Även i utemiljön finns det tydliga tecken på att det är stora saker på gång. Busskurer, reklamytor och andra platser där det går att sprida budskap fylls med partipolitik och partisymboler. Valaffischer har dessutom poppat upp som invasiva svampar i den tidiga höstjorden.
Vid ett besök i Jönköping häromdagen konstaterade ledarskribenten att det i praktiken rådde skyltanarki. Affischer och skyltar av alla storlekar och format kantade vägarna inne i staden. Med konsekvensen att sikten i korsningar begränsades, delvis med helt skymd sikt vid utfarter. Skyltar låg och skräpade efter att ha blåst omkull eller ha vandaliserats.
På vägen från Jönköping till Motala passeras Mjölby, där det i jämförelse närmast råder ett förbud mot valaffischer. I kommunens största tätort finns åtta väl definierade platser, där en affisch per parti får placeras. Om dagens åtta partier i fullmäktige satsar så mycket de kan innebär det teoretiskt maximalt 64 valaffischer i tätorten. Det är ungefär vad som finns i en enda rondell i centrala Jönköping.
Motala och Vadstena har tydliga regler att följa, även om de är mer frikostiga. Stundtals blir resultatet åt det mer kaotiska hållet, med många budskap som tillsammans bildar ett mindre sammelsurium. Därtill är många valaffischer minst sagt bristfälliga i sin utformning. För liten text, för mycket text, otydliga budskap. Affischeringen blir därmed ett rent slöseri. Samtidigt är den kommunikativt meningslös.
Avslutningsvis kan du som väljare roa dig med att titta på de politiska budskap som partierna presenterar. Därefter lägger du till ett ”inte” för att se vad som händer. Om det då blir ett budskap som alla partier är emot blir det ursprungliga budskapet inte lika mycket värt för det parti som är avsändare. Exempelvis ”Vårt Motala kan inte bättre” eller ”I Motala ska du inte kunna känna dig trygg”.