Denna gång återfinns vägen i den digitala världen, men även där kan missriktade åtgärder leda väldigt fel. Det som är tänkt att skydda människor kan i förlängningen i stället bli ett hot mot demokratin.
Det är sällan som illvilja ligger bakom farliga fenomen i vårt samhälle. Ta exempelvis en av 1900-talets största vetenskapspersoner Albert Einstein, vars relativitetsteori delvis låg bakom atombombens utveckling. Han hade av allt att döma ingen vilja att bidra till att skapa massförstörelsevapen. Ändå blev det så.
Huvudämnet den här gången är EU-kommissionens förslag, som har kommit att kallas Chat Control 2.0. Dess grundambition är mycket välkommen. Syftet är att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Som så många gånger förr i internets historia är det just barnporr och övergrepp mot barn som placeras i centrum. Återigen presenteras förslag om hårdare övervakning av datatrafik på nätet. Återigen missas målet. Återigen hotas i stället mänskliga rättigheter om kommunikation och rätten till privatliv.
Argumentet om att den som har rent mjöl i påsen inte behöver vara orolig dyker upp även den här gången. Det betyder dock inte att argumentet är relevant. Vem bedömer vilket mjöl du har i påsen och vem bestämmer vilket mjöl som är tillåtet för stunden? Massövervakning är ett farligt redskap, både i demokratier och diktaturer.
I början av 2000-talet var det många av oss som vill skydda individens integritet engagerade i motståndet mot IPRED, i folkmun kallad fildelningslagen. Även då var det personlig integritet som ställdes mot bland annat upphovsrätt och att skydda barn mot övergrepp. Effekten var högst tveksam. Lagen infördes 2009 och följdes upp några år senare, med ett bristfälligt utfall.
Fildelningen minskade så småningom kraftigt, men inte på grund av lagen – utan tack vare nya tjänster för bland annat strömmad film. Den vidriga barnporren och de avskyvärda övergreppen mot barn fortsätter däremot, trots IPRED. Samma sak skulle bli fallet även med Chat Control 2.0, både i den fysiska vardagen och på nätet. Att jaga brottslingarna bakom övergreppen är en självklarhet, men någonstans måste det också tänkas om från grunden.
Vad är det som gör att så många, huvudsakligen män, har en vilja och ett driv att utnyttja barn sexuellt? Det sjukliga grundbeteendet glöms i sammanhanget bort. Mäns övergrepp mot barn, mäns våld mot kvinnor, mäns förtryck av andra. Där finns kärnan.
Om det är några som skulle övervakas är det väl ändå vi män.