I vanliga fall brukar man prata om lugnet före stormen, men just nu upplever vi något annat. Den politiskt sett mest intensiva perioden under fyra års tid, valrörelsen, har ersatts av det som närmast kan beskrivas som ett vakuum. Tystnad, tomhet, frånvaro av debatt. Ett utrymme som inte innehåller någon politik alls. Lugnet efter stormen.
Även om det just nu är tyst utåt måste vi utgå från att det pågår samtal, kanske till och med konkreta förhandlingar i Motala och Vadstena. En mycket begränsad grupp av människor träffas för att sondera terrängen för de olika möjliga vägarna framåt, klurar på vad som är bäst för partiet och vad som är bäst för kommunen. Kanske också på vad som är bäst för dem själva.
Den här veckan räknar Länsstyrelsen alla röster från kommunvalet 2022 igen och förhoppningsvis har vi snart ett färdigt resultat lokalt. Mandaten ska fördelas slutligt mellan partierna och personkryssen räknas. Nu avgörs det vilka personer som ska representera sina respektive partier i kommunfullmäktige.
I lokalpolitiken har det stor betydelse vem som har de tunga platserna. Personkemi ska verkligen inte underskattas. När det är så pass få människor som har ledande politiska positioner blir det automatiskt så att de har mycket med varandra att göra. Finns det då ingen fungerande relation att luta sig på när det går emot kommer det att bli besvärligt. Omvänt kan går det att nå väldigt bra resultat om människor vågar lita på varandra.
Det finns därtill olika sätt att styra en kommun på. Att ha en stabil majoritet är naturligtvis det bästa. Även en liten majoritet är väldigt bra, men har nackdelen att vara beroende av en eller ett fåtal röster på marginalen. Sjukdomar och misstag kan sätta käppar i hjulet för beslutsfattandet.
Att vara en styrande minoritet är i sammanhanget den minst behagliga situationen. Sådan har situationen varit i Motala under den senaste mandatperioden och det kan mycket väl bli så att det fortsätter. Risken att alltid kunna bli nedröstad går att hantera på olika sätt, men den leder samtidigt till ett underläge i förhandlingar med andra partier.
Det vi upplever nu är alltså det mer ovanliga uttrycket lugnet efter stormen. Frågan är vad som händer därefter? Är det samtidigt lugnet före nästa storm, eller kommer vi att få bevittna fyra stabila år inom kommunpolitiken? För Vadstenas del är det sannolikt ett lugn som väntar, men för Motala är det betydligt mer ovisst. Fortsättning följer.