Ett ärende av just konstig karaktär behandlades under onsdagens sammanträde i kommunstyrelsen i Motala och bar rubriken ”Slutredovisning projekt ishallar riksväg 50”. Med tanke på det vi sedan ett tag vet om utfallet av projektet, det vill säga att det inte blir någon byggnation, kan det tyckas vara överflödigt att rapportera om den saken. Är det därmed inte slöseri med skattepengar att lägga energi på ett arbete som inte leder någonstans?
Nej, faktiskt inte. Frågan är formulerad utifrån ett tankefel, som belyser ett vanligt problem inom politik i allmänhet och lokalpolitik i synnerhet. Det lilla ordet utvärdering. Just den delen brister relativt ofta, vilket gör att vi som samhälle inte lär oss ordentligt av våra misstag. Hur gick det, vad gick bra, vad gick mindre bra, vad ska vi göra bättre framåt? Helt centrala frågor för långsiktig framgång. Frågor som behöver ställas oftare.
För att göra en lång historia kort beställde kommunstyrelsen för tre år sedan en förstudie kring nya ishallar. Den redovisades ett år senare och beslut fattades därefter om att starta ett konkret projekt med byggnation, till en tänkt kostnad av nästan 300 miljoner kronor. Projektering och förfrågningar genomfördes därefter, innan kommunstyrelsen i augusti 2023 beslutade att avbryta upphandlingen, eftersom prislappen skulle bli för dyr. 376 miljoner landade det lägsta anbudet på och det blev därmed inga ishallar vid riksväg 50.
För att upprepa principfrågan i en ledare nyligen, vad var det som gick så fel? För ishallarnas del är det i stora drag det som vi faktiskt får svar på i den slutredovisning som nu har presenterats. Därför är det väldigt viktigt att lära av den.
En byråkratisk slutsats i den är att en form av samverkansentreprenad sannolikt hade varit en bättre form än den valda totalentreprenaden. En försvårande del var att politikerna under arbetets gång valde att förändra förutsättningarna, genom att även planera för en fotbollsanläggning. Det påverkade markförhållandena negativt och fördyrade projektet markant.
En annan del var direktivet att en del av anläggningen skulle behöva tas i drift innan hela bygget var avslutat, med tillhörande viten om det inte blev klart i tid. Även det gjorde arbetet mer komplext och dyrare än det var hade behövt vara. Lägg därtill de onormalt snabbt ökande priserna i branschen.
Är det mot bakgrund av allt det här konstigt att projektet blev för dyrt? Svaret är nej. Att det blev en kostnadsökning på ungefär en fjärdedel är logiskt. Ändå var det just prislappen som fällde projektet. Tänk så det kan bli ibland.