Utan att dra några paralleller mellan den sympatiske Motalapolitikern Johan Andersson och andra aktuella personer var det lite smått tragikomiskt att läsa hans citat ”jag blir hjärntrött av att jobba digitalt”. Det är tydligen ett icke försumbart antal ledande politiker och tjänstepersoner som just nu lider av hjärntrötthet, med tanke på hur de beter sig.
Det är rimligt att ha högre ställda krav på just ledande politiker och tjänstepersoner jämfört med gemene man i samhället. De ska föregå med gott exempel och inom rimliga gränser bete sig på ett sätt som man kan förvänta sig.
Att statsminister Stefan Löfven ger sig ut i folkvimlet för att handla reservdelar till en rakapparat är onödigt och korkat, samtidigt som det på något sätt är mänskligt. Vissa kritiker tycker att han i stället kunde ha skickat en livvakt för att köpa reservdelen, men vad skulle det sända för signaler att en statsminister i dag använder personalen omkring sig för privata shoppinguppdrag? Löfven skulle ha blivit hårt kritiserad även för detta om det hade blivit känt, var så säker.
Att justitieminister Morgan Johansson gav sig ut på mellandagsrean för att handla är på motsvarande sätt omdömeslöst. Han är i sin politiska roll högst ansvarig för det svenska rättssystemet, som principiellt handlar om vad medborgare ska eller inte ska göra. Johansson har bland annat haft en hög svansföring i sin kritik av fester med många personer, vilket gör att han blir extra hårt ansatt nu. Med rätta.
Riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) har också agerat korkat i och med en semesterresa till Kanarieöarna. Han har åtminstone vett att be om ursäkt, men den kvittar nästan. Uselt omdöme.
Sämst i klassen är ändå Dan Eliasson, generaldirektör på MSB och före detta S-politiker. Han har tidigare blivit mycket hårt kritiserad i sin yrkesgärning och fått byta jobb flera gånger, efter fiaskon och misslyckanden. Nu måste hans resa i finrummet vara slut, i och med den huvudlösa semestertrippen till just Kanarieöarna över jul och nyår. Det är korkat och förkastligt.
Att han beskriver resan för att fira jul med familjen som ”nödvändig” och därefter flyr bakvägen från flygplatsen gör bara saken värre. Det är svårt att inte gå in i ett läge av affekt, men om regeringen skulle komma att uttala sitt fortsatta förtroende för Eliasson skulle det vara en allvarlig spik i kistan. Både för regeringen och för generaldirektören.