Många känner till den mystiska flygande holländaren. Spökskeppet har genom historien förekommit i olika sammanhang. I modern tid har det populariserats genom filmserien Pirates of the Caribbean, där den diaboliska kaptenen Davy Jones styr skutan i jakten på kapten Jack Sparrow och andra förlorade själar.
I nutid har Vadstena fått sin egen, aningen mer modesta, version av legenden. Vid Vätterns strand hittas nämligen den flygande östgöten. Segelbåten ska dock inte ska förväxlas med rallyföraren Anders Broomé från SMK Motala, som var känd under samma titel.
Sedan midsommartid i år har något som kan kategoriseras som ett skeppsvrak legat strandat utanför Tycklingebadet. Ingen verkar kunna berätta vad som har hänt. Historien har en minst sagt mystisk bakgrund, eftersom den förlorade själen i form av ägaren är spårlöst försvunnen. Två besättningsmän ska ha lämnat båten under en sommarnatt. Kvar fanns en handskriven lapp, med ett telefonnummer som inte leder någonstans.
En central fråga i sammanhanget är varför någon gör på det här viset? Båten, som rimligtvis var sjöduglig innan grundstötningen vid Tycklinge, hade bland annat en elmotor och borde ha ett någorlunda stort finansiellt värde som kan vara av intresse att bevaka. Båtmänniskor brukar åtminstone enligt undertecknads egna erfarenheter ha ett intresse av att bevara och ta hand om sina ägodelar, även om det som alltid finns undantag.
Nästa intressanta fråga för oss in på diskussionen om äganderätt och det ansvar som följer med ägande. Många saker i samhället kräver en ägare, inte minst fordon av olika slag. Tidigare fanns det ett mer generellt båtregister. I dag finns förvisso ett fartygsregister hos Transportstyrelsen, men där ingår endast professionella båtar och riktigt stora diton.
Utifrån läget försökte Vadstena kommun agera för att få bort båten från dess utsatta läge, bland annat för att den inte skulle gå sönder och därmed sprida plast och andra olägenheter i naturen. Rekommendationen från polisen var länge att inte agera, utifrån risken att kommunen skulle bli skadeståndsskyldig om båten skadades ytterligare vid den tänkta bärgningen. Nu anses båten dock vara övergiven och därmed vågar kommunen agera.
Slutsatsen av historien är tvådelad. Dels är det lätt att som betraktare utbrista ”gör något”, när situationen i praktiken faktiskt förhindrar att någonting görs. Dels konstaterar vi slutet för den flygande östgöten. Men vem vet, kanske legenden dyker upp igen framöver i en annan skepnad?