Livet är betydligt enklare nu än på 1950-talet. Vi har diskmaskiner, digitala almanackor och mobilapplikationer för allt möjligt. Men trots alla moderna apparater blir vi allt mer stressade.
Bland sjukskrivningarna är det diagnostiserad psykisk ohälsa som ökar allra mest.
Utmattning har länge varit stigmatiserat. Att ”gå in i väggen” har inte sällan förväxlats med att vara lat eller att inte ”palla trycket”.
Som tur är har inställningen börjat förändras. När SSU:s ordförande Philip Botström nyligen meddelade att han lider av utmattningssyndrom möttes han av en stor dos sympati och förståelse. Det är bra. Psykisk ohälsa är en folksjukdom som kan drabba vem som helst, och är en belastning för individen såväl som för samhället.
Det finns ett antal saker att göra för att motverka ohälsan. Precis som med andra sjukdomar kräver utmattningssyndrom bra behandling. Men lika viktigt är det förebyggande arbetet. Och det är svårare än att förebygga benbrott genom att sanda gatorna, eftersom orsakerna är komplexa.
Givetvis finns individuella skäl bakom varje sjukskrivning. Men att den psykiska ohälsan ökat så markant antyder att den generella stressnivån i samhället påverkar människor i hög utsträckning.
En inte alltför vild gissning är att avslappningsappar och matkassar hem till dörren knappast gör människor lugnare i längden. Tidseffektiviserande påhitt, som möjligheten att kolla mejlen i mobilen och självavfrostande frysar, finns inte för att vi ska får mer tid, utan för att vi ska hantera bristen på tid bättre. Och visst är det bra att kunna pressa in mer under dygnets 24 timmar. Men det finns en risk med att ha ”effektivisering” som ledord för allt, och det är att man glömmer bort att lättja har ett värde.
För precis som kroppen behöver vila efter ett träningspass, behöver hjärnan slappna av emellanåt. Man måste helt enkelt lata sig ibland. Man behöver ligga på soffan och stirra in i taket då och då, utan att samtidigt fippla med mobilen. Man behöver göra ”ingenting”.
Ett samhälle som det svenska, som präglas av protestantisk arbetsmoral och där moderater bara kan vinna val genom att moralisera lätt över arbetslösa, har svårt att inse lathetens värde. I vissa avseenden är det destruktivt. Att ibland vara provocerande ineffektiv är det mest effektiva i längden. (Liberala nyhetsbyrån)