Ledare: Låt oheliga allianser stanna i kommunerna

Det går bättre än väntat för moderater och socialdemokrater att styra kommuner ihop. Det visar en ny studie från Linköpings universitet som Sveriges Radio rapporterar om (13/1). 

Forskaren Johan Wänström har intervjuat politiker i 17 av de 20 kommuner där M och S styr ihop. Det är en konstellation som blivit vanligare på lokal nivå, som för i alla fall DN:s ledarsida lär hålla liv i hoppet att ett sådant samarbete ska bildas på riksnivå för att stänga ute Sverigedemokraterna.

Det är dock stor skillnad på att samarbeta i kommunstyrelsen, och att sitta i regering tillsammans. S och M har länge varit lite av varandras huvudfiender, och den konflikten ger man ogärna upp. Även om partierna under nuvarande mandatperiod röstat väldigt likt i riksdagen, särskilt i just nu centrala frågor som migration och kriminalpolitik. På lokal nivå handlar det ofta om satsningar på bostadsbyggande, infrastruktur och företagsetableringar som förmår ena sossar och moderater, har forskaren Johan Wänström som ligger bakom studien tidigare konstaterat (Dagens Samhälle 18/6-24). Spetsigt formulerar han det som att det "gråa ibland ska få komma fram på bekostnad av det gröna" – inte undra på att Miljöpartiet och Socialdemokraterna dumpat varandra på flera håll.

Att gräva ner den gamla stridsyxan på lokal nivå kan vara lovvärt. En och annan ohelig allians är ofta ett tecken på partier som klarar av att vara konstruktiva och förhandla i oväntad riktning för att få ihop ett styre i kommunen. Det är att föredra över barnrumpor som vägrar komma överens. Just Linköping, Sveriges femte största kommun, är ett exempel, där ringde socialdemokraten Kristina Edlund till moderaten Niklas Borg efter att planerna på att bilda styre med Miljöpartiet och lokala Linköpingslistan gått i stöpet. Apropå studien intervjuar SR Meit Fohlin (S) och Andreas Unger (M) som styrt Gotland tillsammans sedan valet 2022, och som är förvånade men nöjda över hur bra det fungerat.

Att S och M-styren dessutom visat sig stabila är en annan fördel, i fjol konstaterade Dagens Samhälle i en kartläggning att inget renodlat styre med de två partierna har spruckit sedan 2010. Det höll fram till november, då Socialdemokraterna i Vadstena valde att rösta emot den budget man förhandlat fram med de lokala Moderaterna. Men det har även bildats nya styren, som i Järfälla där S gick ihop med M för att bilda Järfällas första majoritetsstyre på 10 år, efter att deras samarbete med Vänsterpartiet och Centerpartiet gått i kras.

Det är just de andra partierna, som får ytterst lite att säga till om, som riskerar att bli mest missnöjda med att S och M gör gemensam affär. Kanske särskilt de mindre liberala partierna, Liberalerna och Centerpartiet. Att samarbeta med S lär på längre sikt knappast stärka de liberala sidorna av M, tvärtom riskerar de att i allt högre grad utveckla den betongmentalitet som länge präglat arbetarrörelsen.

Det lär även ge Moderaterna internt vissa betänkligheter. Det är en sak att agera konstruktivt i kommunpolitiken, en helt annan att överge sin ideologi, och M och S är knappast ideologiskt samstämmiga även om de kan samsas i vissa kommuner. Att vara konstruktiva på lokal nivå är en sak – men det är förhoppningsvis inte en fingervisning om vartåt det barkar i rikspolitiken.