Ledare: Låt inte en vattenkris följa elkrisen

Idag är det många svenskar som inte funderar särskilt mycket över vad de betalar för vatten, på de flesta håll är kostnaden så liten att det blir försumbart. Men det låga priset är inget att ta för givet. Till SVT (26/6) säger Pär Dalhielm, vd på branschorganisationen Svenskt Vatten, att vattenpriserna riskerar att bli nya energikrisen. Precis som för elen har bristerna varit kända en längre tid, utan att det tagits tag i.

Att vatten i kranen är något som bara väntas fungera bidrar till att VA-systemet kunnat försummas. Det är inte direkt en fråga man vinner val på – fram till krisen är ett faktum. När en eventuell fyra gånger så hög VA-taxa, vilket varnas för i SVT, väl är ett faktum lär väljarnas intresse för frågan vara högt. Det kommer framstå som obegripligt att inget gjordes tidigare.

De goda nyheterna är att det inte är för sent att ta det eftersatta underhållet på allvar och öka upprustningstakten. Enligt Dalhielm behöver man jobba minst dubbelt så snabbt med utbyte av gamla vattenledningar jämfört med dagens takt, med vilken det kommer ta 200 år att byta ut alla gamla vattenledningar i Sverige. De dåliga nyheterna är att det kommer att kosta att göra det, och att kostnaden kommer att vara mer kännbar eftersom den under lång tid skjutits på framtiden.

Precis som hur högre elpriser får oss att använda mindre el, fungerar höjda vattentaxor för att få folk att vara mer återhållsamma med vatten. En kommun som börjat höja taxan för att förhindra vattenbrist, vilket man haft så gott som varje sommar, är Båstad. Att få folk att tänka efter mer och slösa mindre behöver inte vara negativt. Under torra somrar behöver vi spara. Dock är det eftersatta underhållet en bidragande orsak till vattenbrist utöver hett sommarväder. Och det är dessutom något som vi har lättare att påverka än vädret. Dessutom är det bristande underhållet oroande eftersom det är en del av ett större mönster.

Underhållet av vårt VA-system är inte det enda som är eftersatt. Tvärtom ser vi återkommande hur basala samhällsfunktioner eftersätts och fallerar. Elkrisen har redan nämnts. Ett annat område är trafiken. Underhåll av både järnväg och vanlig väg har underfinansierats länge. Kanske för att stora, nya infrastruktursatsningar – exempelvis snabbtåg – framstår mer visionärt än att satsa på att ta hand om det som redan finns.

Det är dock ohållbart på sikt. Det måste gå att lita på att det mest grundläggande fungerar, annars får det konsekvenser för i princip allt annat. Förhoppningsvis kommer försynen vara större när det gäller vattnet, än vad den var för elen.