På nyårsafton meddelade den danska drottningen Margrethe II att det var dags. Hon hade beslutat att 52 år på tronen fick räcka. Söndagen den 14 januari abdikerade hon och hennes äldste son Frederik tog över som Danmarks statschef. Både i Danmark och här i Sverige har tronskiftet följts med stort intresse. Det är som en dokusåpa, en Truman show som pågått i hundratals år med ett bäst före datum som sedan länge är passerat.
En gång i tiden hade regenten i Danmark såväl som i Sverige reell makt och betydelse, men det var då. Nu är kungahusens funktion flaggviftande, klippande av band och lite välgörenhet. Samt att fungera som källa till en stor mängd ytliga artiklar om ditt och datt. Sådant som vi i ärlighetens namn inte behöver ett kungahus till. I dag finns det så många kändisar och influencers som är beredda att vända ut och in på sina liv och visa upp sina outfits of the day att det räcker och blir över. Det finns heller inga särskilda krav på kungafamiljen att de ska vara mer belästa, bildade eller världsvana och därför mer lämpade att representera Sverige i världen än kreti och pleti. Att skattebetalare ska behöva försörja en hel släkt för att göra i princip samma sak som Blondinbella och Bianca Ingrosso är ofattbart otidsenligt.
Därför är det också helt i tiden att den danska drottningen abdikerar. Men det borde räckt så. Hennes son skulle inte utsetts till kung. Lika lite som Victoria behöver bli drottning den dagen Carl XVI Gustaf går ur tiden. (Att den senare skulle ha vett nog att abdikera innan dess är inte troligt).
Invändningar om att kungahusen fungerar som en sammanhållande länk ute i folkdjupen eller har historisk relevans håller inte. Sveriges kulturella eller nationella identitet finns hos medborgarna, inte hos familjen Bernadotte. Det är bara att lyfta blicken och titta på Finland, Frankrike eller Tyskland för att konstatera att det inte behövs en kungafamilj för att knyta ihop ett land. Såväl slotten, parkerna, historien och de för människor viktiga traditionerna överlever en övergång från monarki till republik. Det danska tronskiftet är därför ett utmärkt tillfälle för oss svenskar att reflektera över hur vi vill ha det. I grunden handlar det om vilket sorts land vi vill vara. Ett gäng flaggviftande fånar som fjäskar för människor vars största prestation är att de blivit födda, eller en nation byggd på meritokrati och fria val.
Malin Lernfelt
Liberala Nyhetsbyrån