Det är intensiva tider för gymnasieskolorna. Under torsdagen fick vi veta att den generellt allenarådande distansundervisningen ska upphöra från och med månadsskiftet. Det är en välkommen förändring, samtidigt som det fortfarande finns möjlighet att utifrån lokala och regionala förutsättningar bedriva distansundervisning. Motala har aviserat att förändringen till det mer normala kommer att ske försiktigt och gradvis, vilket är klokt.
I början av mars presenterades siffrorna för preliminära antagningar till gymnasieutbildningarna på Carlsund inför hösten. Det ser hyfsat ut när det gäller söktrycket, även om det alltid går att önska mer. Glädjande är att fler söker sig till naturvetenskapliga programmet och vård- och omsorgsprogrammet än föregående år, medan söktrycket däremot ser sämre ut för bland annat industritekniska programmet.
Att program inte blir fulla medför ökade kostnader, räknat per elev. En del program kan samordnas i ganska stor grad vilket motverkar problemet, men ändå är det önskvärt att nå fulla klasser. Både för ekonomin, för att öka utbildningsnivån hos befolkningen och för att tillgodose behovet hos den offentliga sektorn och näringslivet.
Konkurrensen mellan olika anordnare av gymnasieprogram har funnits under lång tid, vilket medför både positiva och negativa effekter. Det finns i grunden en fantastisk valfrihet för eleverna, vilket ur en liberal synvinkel är värdefullt. Samtidigt finns problem med att klasser inte blir fyllda och att ineffektiva lösningar skapas.
Ett mycket efterlängtat sätt att motverka de negativa delarna med friheten i ansökningsprocessen är samarbete mellan kommuner. För ett antal år sedan fanns organisationen Östsam, som på ett bra sätt skapade kontakter mellan kommunerna och arbetade för att skapa en helhet. När funktionen inordnades i då nybildade Region Östergötland försvann detta område i den vårdfokuserade kolossen.
Det vill nu västbankens kommuner Boxholm, Mjölby, Motala, Tranås, Vadstena och Ödeshög råda bot på. De gör det genom ett organiserat samarbete kring gymnasieutbildningar. Linköping och Norrköping är tillräckligt stora för att klara sig bra själva, men de mindre kommunerna måste samarbeta tätt för att skapa en långsiktigt fungerande helhet.
Med östgötapendeln som suverän sammanknytare, Lars Stjernkvist som galjonsfigur för utredningen och en ärlig vilja från de inblandade kommunerna finns goda möjligheter att planerna kan gå i lås och faktiskt fungera hållbart. Bravo!