Att enbart fyra politiker deltog i MVT:s landsbygdsdebatt var välkommet. Det gav dem möjligheten att oftare få framföra sina åsikter, vilket gjorde att framförandet i sig inte blev så stressat som det annars kan bli i en konkurrenssituation med upp till sju andra deltagare.
Det skulle vara spännande att få veta hur diskussionerna inom respektive partigruppering gick när deltagande partier valdes ut. Från Alliansen Motala deltog Centerpartiet och Liberalerna. Det måste ses som något förvånande, eftersom Moderaterna är alliansens största parti. Att de släpper fram andra partier kan antingen ses som generöst eller som en indikation på ointresse, beroende på vilken betraktarens utgångspunkt.
Från oppositionen deltog Elias Georges (S) och Marcus Lejonqvist (SD). Båda gjorde stabila insatser utifrån sina utgångspunkter, även om de som oppositionspolitiker var ovanligt defensiva. Det kan i och för sig vara klokt även under ett valår, då konflikt för konfliktens egen skull sällan har ett existensberättigande. Väljare vill ha besked, inte tjafs.
Tillgänglighetsanalys var ett av debattens mest frekventa ord. Till en början från Johan Nopp (L) och efter hand även andra inblandade, som också började att använda sig av det. Det är lite av ett bevis på att politiker måste upprepa sig många gånger för att ett budskap ska nå fram till mottagaren. Här fanns en strategi, potentiellt framgångsrik.
Vid ett tillfälle hettade det till ordentligt, på ett minst sagt oväntat sätt. När Centerpartiets företrädare Lars Carlsson glatt konstaterade att vartenda parti numera pratar landsbygd och därefter undrade vilka partier som har ett landsbygdsprogram fick han ett tydligt svar. Allianskollegan Johan Nopp svarade. ”Liberalerna”.
Det föll inte i god landsbygdsjord hos Carlsson, som kallade det ett övertramp. För en stund hängde den fiktiva smockan i luften. Nopp valde i det läget att inte ta fortsatt strid, vilket antagligen var klokt. Inte bara för att debatten hölls i Klockrike kyrka, utan för alliansfreden. Liberalernas bygdeprogram är nämligen innehållsrikt, för den som faktiskt läser det.
Stor enighet rådde annars om övergripande, viktiga frågor som infrastruktur i form av bredband och vägar. Även en önskan om att få till ett tågstopp som kan komma kommunens norra delar till nytta rådde det konsensus kring. Där är det dock regionerna som bestämmer, vilket gjorde att debatten som sådan uteblev. Kommunerna hamnar nämligen i baksätet, i stället för att kunna driva frågorna framåt.