I kommuner som Motala och Vadstena är landsbygden naturligt närvarande. Det är ett ämnesområde där engagemanget ofta är stort och effekten av politiska beslut ännu större. Det handlar om samhällsviktig service som transporter, tillgång till internet, förskolor och skolor, affärer med mera. Det handlar om att kunna bosätta sig där man vill. Det handlar om frihet.
Hos en icke försumbar del av invånarna i Motala kommun finns en irritation över att kommunen marknadsför sig som en sjöstad. Resten av kommunen då? Den bristande fiberutbyggnaden i kommunens norra delar är också ett orosmoln. I Vadstena finns återkommande diskussioner kring de små tätorternas utveckling och hur livet utanför staden kommer att kunna fungera framöver.
Lokalt pågår alltså en hel del tankeverksamhet, men landsbygden och frågor som rör den är ofta undanskuffade i rikspolitiken. I onsdags inträffade ändå ett par undantag när landsbygden för en kort stund fick dubbel uppmärksamhet.
Det ena fallet var landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) som valde att avgå från sin post. Hon gjorde det för att kunna återvända till sin ordinarie plats som riksdagsledamot och därmed säkra en socialdemokratisk röst i riksdagen inför kommande statsministeromröstningar. Hennes ersättare var nämligen ett osäkert kort i sammanhanget.
Det andra fallet var också kopplat till statsministerfrågan, men på ett helt annat sätt. Moderaterna som under Ulf Kristerssons ledning försöker att skapa ett relevant regeringsunderlag kom med ett uttalat tillrättalagt förslag om att genomföra ett konkret landsbygdspaket. Villkoret var att Centerpartiet, eller åtminstone någon av partiets ledamöter, inte skulle rösta emot Kristersson som statsminister.
Landsbygdspaketet från Moderaterna var alltså ett uppenbart politiskt fjäsk, huvudsakligen baserat på ett annat partis politik. Att landsbygdsfrågorna används på det här sättet säger mycket om hur (o)viktiga landsbygdsfrågorna egentligen är för M, medan C faktiskt bryr sig på riktigt.
Det är helt okej att inte prioritera landsbygden. Agerandet från M var ändå oseriöst, särskilt eftersom partiet redan på förhand visste svaret. Ett tydligt och konsekvent nej. Att en M-ledd regering blir beroendet av Sverigedemokraterna och konsekvenserna av det är en betydligt viktigare fråga för C än ett enskilt lockbete.
Låt oss hoppas att landsbygdsfrågorna kommer att få en värdigare hantering än så framöver. Både i rikspolitiken och på det lokala planet hos oss i Östergötland.