Vem bryr sig egentligen om landsbygden, förutom de individer som bor och verkar där? De är i sig ett stort antal personer, men det återspeglar sig sällan i samhällsdebatten. Hur kommer det sig?
Gruppen med personer som är 65 år eller äldre, ”pensionärerna”, skulle kunna vara en mycket röststark grupp sett till andel av befolkningen. De har trots det förbaskat svårt att ena sig till en gemensam kraft och på allvar göra sin röst hörd.
Splittringen beror bland annat på att de som är aktiva i frågorna hör till olika partier och olika föreningar, samt att en viss andel inte har energi att engagera sig i de årsrikas intressen, även om de skulle vilja göra det.
Landsbygdens invånare lider av ungefär samma syndrom. De som av en eller annan anledning befinner sig i den aktuella sfären är ofta starka, drivkraftiga individer som skrider till handling. De har ofta aktivt valt den situation de befinner sig i. Turism, jordbruk, skogsbruk, kulturliv och mycket annat blandas utanför städerna.
De som väljer att vara politiskt aktiva inom området har en kärlek till landsbygden och gör vad de kan för att driva frågor som påverkar i stort och smått. Dessa personer återfinns dock i många olika partier och på många skilda ställen i landet, vilket gör det svårt för dem att få det nödvändiga fokuset på frågorna.
Därmed är det inte sagt att ett renodlat landsbygdsparti, vilket redan finns, är lösningen på landsbygdens splittring. Landsbygden hänger ihop med så mycket annat som företagande, skolväsende, kommunikationer och annat som kräver mer övergripande strategier som omfattar både stad och landsbygd. Det är inkludering som är nyckeln.
Historiskt sett har Centerpartiet en stark förankring på landsbygden, i och med historien som bondeförbund. Tiderna har förändrats och partiet med dem, det är ingen slump att begreppet Stureplanscentern har rotat sig. Partiets ledning har inom ett antal områden kommit långt ifrån gräsrötterna.
Samtidigt har andra partier åtminstone delvis tagit frågorna på allvar. Liberalerna lyfter fram företagande, bredbandsutbyggnad, vägar, järnvägar och ett förändrat reseavdrag. Socialdemokraterna vill öka livsmedelsproduktionen, stärka service, vägar och järnvägar. De flesta partier är inne på liknande spår, men särskilt mycket verkstad blir det inte.
En fråga som borde diskuteras mer är differentierad skatt för landsbygdskommuner, ett koncept som bland annat tillämpas med framgång i Norge. I stället tillkommer från den nuvarande regeringen kilometerskatt och höjd skatt på drivmedel, vilket direkt slår hårdast mot landsbygden eftersom inga alternativa färdmedel finns.
Vi inväntar också den elskatt som lär komma på elbilar när intäkterna från skatterna på fossila bränslen inte räcker till längre. Posten ska inte leverera varje dag längre, landsbygdsskolor läggs ner, servicenivån inom många områden blir allt sämre. Dessutom finns det fortfarande fenomen som att jordbruket fortfarande benämns som miljöfarlig verksamhet. Hur absurt är inte det?
Landsbygden, res dig! Det räcker nu.