Moderaterna kommer att bli större än Sverigedemokraterna, svarade Ulf Kristersson (M) i SVT:s partiledarutfrågning på söndagen (21/8), på en fråga om maktrelationen mellan partierna. Han hann knappt lämna studion innan SVT/Novus på måndagsmorgonen meddelade att SD redan gått om – i mätningen noterar SD 21,5 procent och Moderaterna 17,4.
Det är viktigt att understryka att det bara är en enskild mätning, och dessutom att opinionsinstitutens prognoser spretar ovanligt mycket just nu. SD är fem procentenheter större i SVT/Novus än i SvD/Sifo. Socialdemokraterna är på samma sätt nästan fem procentenheter större i Sifo än i Novus. Felmarginalerna är stora, särskilt för de största partierna.
Men att Moderaterna ser ut att minska i opinionen verkar klart även när man ser till de sammanvägda mätningarna. Detta trots att partiet hittills haft en av de bättre valkampanjerna med många uppmärksammade förslag. Valrörelsens viktigaste frågor – brottsligheten, elkrisen och integrationen – passar också M som handen i handsken.
Visst är det jämnare mellan blocken nu än i våras, men mycket talar egentligen för att oppositionen vid det här laget borde leda stort. Regeringen har misslyckats kapitalt på just de områden som dominerar valdebatten. Ändå lyfter det inte för Moderaterna.
Det är ingen vild gissning att det är regeringsfrågan som spökar. I SVT:s utfrågning förklarade Kristersson att det är förmågan att få något gjort inom viktiga politikområden som fått honom att byta fot om SD-samarbete samtidigt som han – möjligen lite tydligare än tidigare – tog avstånd från partiets mest extrema uttryck, exempelvis den rättspolitiske talespersonen Tobias Anderssons tweet om ett "återvandringståg” till Afghanistan.
Men M-ledaren var samtidigt fortsatt otydlig kring Liberalernas position i en borgerlig regering. När Kristersson ombads rita sitt regeringsunderlag satte han L-symbolen mittemellan regering och stödparti på den digitala skärmen.
Det är svårbegripligt. Som statsvetaren och författaren Andreas Johansson Heinö skriver i DN (21/8) finns det varken sakpolitiska eller ideologiska skäl att utesluta L, som dessutom varit en del av alla borgerliga regeringar som bildats i Sverige i modern tid.
Det är inte konstigt om mittenväljare står undrande inför vad "min sida i politiken” – som Kristersson uttryckte det i SVT – egentligen innebär när det inte ens står klart att M vill bilda en regering med så många borgerliga partier som möjligt. Visa ledarskap och ta kommando över högerkanten. Annars finns det stor risk att ett annat parti gör det.