Det motsvarar ungefär 587 nya fall per dag (SvD 14/4). Trycket på intensivvården är rekordhögt och samtliga regioner varnar för att belastningen fortsatt kommer att öka framöver.
Parallellt med smittspridningen har en ökad "restriktionströtthet" börjat bre ut sig över Sverige och resten av världen. Efter ett år av pandemi börjar fler och fler strunta i restriktioner, trots att läget fortsatt är allvarligt.
Det är en illavarslande trend som är lika förargande som den är mänsklig. Ensamhet i spåren av pandemin är en farligt stark drivkraft som kan få även den bästa att tumma på viljan att följa restriktionerna.
För att få bukt med den bristande efterlevnaden av restriktioner har kommuner och regioner gått ut med egna uppmaningar till allmänheten. Exempelvis har Region Uppsala uppmanat till en "personlig lockdown" med budskapet om att allmänheten ska begränsa sina sociala kontakter ännu mer än förut. Den uppsaliensiska smittskyddsläkaren Johan Nöjd förklarar kampanjen med att de "vill gå ut lite extra eftersom sjukhuset här hade en all time high-notering i går" (SvD 13/4).
I en tid av osäkerhet är det givetvis positivt att de offentliga kommunikatörerna vässar sina pennor. Men det är samtidigt svårt att inte fundera över om kraftuttrycken börjat tappa sitt sting efter ett år av restriktioner och blandade budskap.
Den kreativa insatsen med att som offentlig aktör använda sig av det engelska begreppet "lockdown" är i sig ett nytt grepp i svensk kontext. Associationerna som väcks av det begreppet, jämte begreppet rekommendationer, är diametralt olika. Man får inte glömma att det, oavsett ordval, är och har varit just rekommendationer det handlat om det senaste året.
Flertalet regioner har haft lokala restriktioner i mer än ett halvår. Uppsala kommun var den första som fick det under oktober förra året. Kommun och region gick ut med uppmaningen om att stanna hemma. Håll i och håll ut, igen.
Samtidigt som prognosen vände åt fel håll i studentstaden kom Folkhälsomyndigheten (FHM) med ett mer positivt budskap. Region Stockholms regionråd kritiserade nyligen (SR 14/4) FHM:s positiva kommunikation under hösten, samtidigt som regionerna hade motsatt uppfattning om läget i vården. Kort och gott fick allmänheten återigen dubbla signaler om vad som höll på att hända.
Den kommunikativa tvetydigheten har tyvärr varit allt annat än enkel att förstå för allmänheten. Lokala restriktioner har varvats med nationella diton, och samtidigt som regeringen velat ta i med hårdhandskarna har FHM:s budskap stundvis varit mjukare. När nu enskilda regioner tar till egna, för sammanhanget nya, begrepp för att öka följsamheten av restriktionerna är det frågan om någon ens längre lyssnar.
Den som ropar högst och längst är inte alltid den som till sist får sin vilja igenom, särskilt inte när flera skriker samtidigt. Risken finns att målgrupper som behöver lyssna i stället skakar på huvudet och stänger av nyheterna.