Det är trendigt att tycka illa om EU. I kölvattnet av omröstningen kring Brexit har unionens motståndare fått ordentlig fart på sina kvarnar, som nu producerar mängder av olika inlägg med budskapet att Sverige borde också borde gå ur unionen. Nu tar de till storsläggan - den älskade kräftskivan, vars existens i belackarens kreativa synvinkel nu är hotad. Det är dock inte sant. Tvärtom bidrar EU till att bevara det som vi betecknar som svenskt.
Bakgrunden till upprördheten kring kräftorna är att EU vill skydda de inhemska arter som hotas av inplanterade och/eller inflyttade främmande arter. Sjukdomar som sprids, föda som det tävlas om och annan typ av konkurrens hotar att utrota befintliga arter och minska den biologiska mångfalden inom viktiga områden. Det är ett allvarligt hot som måste hanteras.
Arbetet med att skydda miljön på olika sätt är ett typiskt exempel på uppdrag som varje nation för sig inte klarar av. Här krävs i stället samarbete mellan nationer och EU är en av flera plattformar för detta - i Europa realistiskt sett den bästa plattformen. Förarbetet kring det aktuella arbetet med att skydda de hotade arterna har pågått under många år och börjar nu alltså välbehövligt nog att konkretiseras.
Naturvårdsverkets lista för Sverige innehåller just nu 37 arter och kommer att kompletteras med bland annat spansk skogssnigel (”mördarsnigel”). Listan innehåller bland annat tvättbjörn, olika vattensköldpaddor och inte mindre än fem olika typer av sötvattenkräftor, däribland signalkräftan som ofta återfinns på svenskarnas kräftskivor. Det sistnämnda är det som, i stället för det viktiga bevarandet av inhemska arter, lyfts fram i media för att locka till klick.
I samma veva hakar EU-häcklarna tacksamt på och raljerar friskt kring hur de traditionella kräftskivorna är hotade. Det är dock inte sant. Dels träder inte reglerna i kraft förrän nästa höst och dels finns andra alternativ till signalkräftor. De numera mindre vanligt förekommande inhemska flodkräftorna finns att få tag på även om de av logiska skäl (de är hotade och undanträngda) är dyrare, dessutom är havskräftor långt ifrån okända för konsumenterna.
På kort sikt påverkas kräftfisket negativt av åtgärderna och konsekvensanalyser behöver genomföras, men uthålligheten i det önskade beståndet är ett måste och den större bilden för både fauna och kräftfiske är nödvändig i längden.
Miljöarbetet och bevarandet av den biologiska mångfalden är ett av EU:s viktigaste uppdrag. Att vissa aktörer i media bidrar till att vifta bort detta och att EU-motståndare förvrider verkligheten är tragiskt. Det finns betydligt viktigare och mer relevant kritik mot EU än inom detta område, vilket tragiskt nog döljs av raljerande och illvilliga motståndare.