Den politiker som vill ta människors oro över brottslighet på allvar – och det är lyckligtvis de flesta att döma av de senaste veckornas politiska debatt – måste ägna tid åt frågorna om polisens organisation.
Och det räcker inte med att kräva, visserligen rimliga, åtgärder som fler poliser och att rikspolischefen Dan Eliassons byts ut.
Att polisen till vardags inte längre finns närvarande på många platser i landet, är en bidragande orsak till både känslorna av ökad otrygghet och att det finns platser i Sverige där lokala smågangsters kan terrorisera boende och näringsidkare.
Samtidigt är de flesta överens om att effektiv brottsbekämpning börjar just på lokalplanet och i vardagen. För några år sedan var det populärt att tala om den så kallade New York-modellen för polisarbete. Den bärande tanken bakom denna är att grövre brottslighet föds ur småbrottslighet, och att omedelbara reaktioner från polisens sida även på små lagöverträdelser därför är av stor betydelse.
I praktiken har det dock varit svårt att ta till sig detta arbetssätt som bygger på just stark lokal närvaro. Sett till den svenska polisens organisation har trenden varit den motsatta under lång tid. Centraliseringssträvanden, som inte är utan fördelar, har gjort det svårt att upprätthålla en lokal förankring och gett erfarna poliser incitament att söka sig bort från yttre tjänst och mindre orter för att kunna göra karriär.
Krister Thelin, tidigare domare och moderat statssekreterare i justitiedepartementet, har därför föreslagit att kommunerna ska få rätt att anställa egna poliser. Den kommunala polisorganisationen skulle vara helt inriktad på att bekämpa och förebygga vardagsbrott och, som Thelin konstaterar, vara integrerad i den kommunala verksamheten på samma sätt som exempelvis räddningstjänsten. Givetvis handlar det inte om att ersätta den statliga polisen. Men med lokal synlighet och förankring skulle en kommunal polis ha förutsättningarna att mer effektivt motverka brott som stölder och misshandel.
Detta är idag omöjligt. I stället tvingas kommuner i spåren av minskad polisnärvaro hyra in väktare för betydande summor. Med kommunal polis skapas också förutsättningar för politiskt ansvarsutkrävande på ett sätt som är omöjligt med dagens centraliserade polisorganisation. Om polisarbetet i en kommun inte fungerar skulle det ansvariga poliskommunalrådet och majoriteten i kommunfullmäktige kunna röstas bort på samma sätt som när skolan inte fungerar.
Bland anhängarna av en kommunal polis återfinns bland andra Torkild Strandberg (L), kommunalråd i Landskrona, en kommun med brottsutsatta utanförskapsområden och stora kostnader för inhyrda väktare (Dagens Samhälle 12/1).
Men de behov som är uppenbara ur ett lokalt perspektiv har tyvärr inte gjort avtryck i rikspolitiken. Vilket parti blir först med att fånga upp idén och göra kommunala poliser till en valfråga? (Liberala nyhetsbyrån)