Sjutton jordartsmetaller ligger till grund för klimatomställningen. Av dem tillverkas bland annat batterier till elbilar, delar av vindkraftverk, och elektroniska komponenter till smartphones och datorer. En hel del av metallerna tycks finnas i svenska berg, enligt Sveriges Geologiska Undersökning, SGU.

Ändå håller Sverige på att bli irrelevant som gruvnation. Antalet ansökningar om provborrningar har nästan halverats på två år. Tankesmedjan Fraser Institute, som rankar gruvnationer, har flyttat ner Sverige från femte plats till 21:a på listan över framstående gruvnationer. 

Orsaken är främst politisk: regeringen förhalar avgörande beslut. “Man har lagt en våt filt över hela näringen och orsaken är en förlamande rättsosäkerhet till följd av att regeringen inte kan avgöra de här ärendena”, säger riksdagsledamoten Linda Modig (C) till SvD (10/1). 

Näringsminister Ibrahim Baylan (S) svarar att tillståndsprocesserna måste ses över – vilket han har rätt i – men ger inga svar på varför regeringen drar frågorna i långbänk. Den som följt gruvfrågorna kan dock ha sina gissningar. Miljöpartiet är i allmänhet kritiskt till nya gruvor. 2018 drev man igenom ett förbud mot brytning av uran, trots att någon sådan inte förekommer i Sverige, och trots att en rad aktörer varnade för att förbudet skulle få konsekvenser även för brytningen av andra värdefulla metaller. 

Miljörörelsens argumentation handlar ofta om de negativa konsekvenserna för biologisk mångfald, för lokala skogar och vattendrag. Så resonerade exempelvis Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl, när hon replikerade mot socialdemokratiska debattören Kalle Sundin, som häromveckan argumenterade för fler gruvor av klimatskäl (DN 6/1).

Sandahl har rätt i att vi borde återvinna mer metall, men som så ofta saknar miljörörelsen det globala perspektivet. Om brytning av kobolt eller litium skulle kunna ske i Sverige skulle det vara enormt mycket bättre ur miljöperspektiv, än om de utvinns i Kina. Amnesty International har länge varnat för övergrepp och barnarbete i samband med koboltbrytning i Kongo. 

Så länge efterfrågan finns kan alltså svensk brytning tränga ut gruvproduktion som är betydligt sämre både ur miljösynpunkt och sett till mänskliga rättigheter. Men bara om den politiska viljan finns. Förutom kortade tillståndsprocesser och snabbare politiska beslut måste markägarnas rättigheter och ersättning ses över. Förhalande och långbänkar duger inte. Som Miljöpartiet hade sagt: Klimatet kan inte vänta. (Liberala nyhetsbyrån)

Joakim Broman