Coronakrisen blir värre dag för dag. Det var inte mycket mer än en vecka sen i princip vartenda nytt fall blev en push-notis på mobilen. Nu är det nästan bara dödsfall som är intressant att rapportera om. Folk tömmer butikerna på både livsmedel och toalettpapper – för vem vet när eller om Sverige kommer stängas ner på samma sätt som skett i Danmark och Italien? Det går snabbt nu.
Det så kallade bunkrandet har vållat kritik. Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) manar till lugn och menar att vi “Inte [ska] handla mer än vad vi behöver” och reser dessutom ett varningens finger för att livsmedelsbutikerna riskerar att bli överbelastade om för många bunkrar – ett problem som ingen inom branschen dock tycks vittna om.
Att regeringen manar till att inte förbereda sig för att krisen förvärrar sig ytterligare kan inte kallas annat än magstarkt. Regeringen tycks ha förlitat sig på statsepidemiologen Anders Tegnell, som underskattat coronakrisens utveckling och vilka åtgärder som behövts sättas in gång på gång.
Om man hårdrar det lite skulle viruset inledningsvis inte komma till Sverige. När det väl kommit till Sverige var det inte sannolikt att det skulle spridas inhemskt. Och inte heller rekommenderades hemkomna resenärer från Italien sättas i karantän, och optimismen kring den fortsatta utvecklingen har fortsatt även efter det.
Vad är det regeringen tror egentligen? Att folk stilla sitter och tittar på medan krisnyheterna avlöser varandra – och att basvarorna hemmavid bara ska räcka ett par dagar? Att folk fyller hyllorna hemma och tömmer dem i matbutiken är en rationell och förmodligen oundviklig konsekvens av nuvarande utveckling.
Istället för att förringa egenansvaret situationen kräver bör det istället betonas. Viktigt kan också tyckas vara att stötta lokala småföretagare i krisen, som inte har samma muskler som kedjorna.
Transparens med allvaret i situationen och riskerna den faktiskt medför borde vara a och o för en trovärdig kriskommunikation från regeringens sida. Risken med utebliven transparens är att förtroendet minskar för myndigheterna vilket i värsta fall kan leda till undergrävd legitimitet för de åtgärder som med nödvändighet har vidtagits – vilket i förlängningen kan leda till sociala oroligheter. Dessutom är det viktigt att stötta lokala småföretagare i krisen, som inte har samma muskler som kedjorna.
Samtidigt ska riskerna inte överdrivas alltför mycket. Det finns ingen risk att någon kommer svälta i ordets sanna bemärkelse vid utebliven bunkring. Men i en kris som denna kan varje person och hushåll till syvende och sist inte förlita sig att ansvaret åvilar någon annan än de själva – och det borde regeringen faktiskt inte sticka under stolen med. (Liberala nyhetsbyrån)
Pontus Almquist