Antingen kommun och region, eller stora privata vinstdrivna koncerner som Capio, Vardaga eller Academedia. Det finns dock ett tredje och inte lika uppmärksammat spår: idéburen välfärd. Idag är det en sektor som är relativt liten i Sverige, bara omkring 3 procent av utförarna på välfärdsområdet är från civilsamhället. Den dominerande aktören är offentlig sektor med 78 procent.
Men där civilsamhället i form av organisationer, föreningar och stiftelser driver offentligt finansierade verksamheter inom välfärdssektorn är dessa i princip alltid högt uppskattade och har högt förtroende hos såväl anställda som brukare. Beslutsvägarna är kortare, eventuell vinst återinvesteras i verksamheten och engagemanget är stort. Det gör dessutom att man ofta är bättre på att identifiera behov och möjligheter som ligger vid sidan av det som är mest ekonomiskt lönsamt inom ersättningssystemen.
I många andra OECD-länder är den idéburna sektorn den dominerande leverantören av välfärdstjänster, vilket visar att det finns goda möjligheter att öka civilsamhällets andel av marknaden även här. Från politiskt håll är det främst Kristdemokraterna som drivit på i den frågan och häromdagen påpekade partiets vice ordförande Jakob Forssmed att det "behövs större grepp för att främja ideella organisationers medverkan i välfärden" (Altinget 6/10). Både vad gäller IOP (ideellt-offentligt partnerskap) och översyn av upphandlingsregler, då dessa ofta tolkas på ett sätt som försvårar för mindre civilsamhällesaktörer.
Att detta inte sedan länge är genomfört är mycket märkligt. Redan 2012 påpekade Tillväxtverket i en rapport att det vore fördelaktigt med en större andel civilsamhällesaktörer i välfärden och rekommenderade bland annat att de offentliga finansiärerna i större utsträckning borde använda sig av lagen om valfrihetssystem (LOV) snarare än lagen om offentlig upphandling (LOU) vid inköp av välfärdstjänster.
2018 tillsatte den rödgröna regeringen en utredning för att underlätta för idéburna aktörer att söka bidrag och ingå samverkansavtal. 2019 lämnade utredaren Samuel Engblom över sitt betänkande. Sen dess har inte särskilt mycket hänt. Tills nu. Nyligen meddelade civilminister Lena Micko (S) att en proposition troligtvis kommer till våren. Det är på tiden.
Civilsamhället har mycket att bidra med till välfärdssektorn. Fler skolor, äldreboenden och social verksamhet som har idéburna organisationer eller stiftelser som huvudmän är också ett utmärkt sätt att värna valfriheten och mångfalden samtidigt som skattebetalarnas pengar inte försvinner i väg till konton i skatteparadis.
Därför är det av högsta vikt att regelverken görs om för att i större utsträckning stimulera samhällsnyttigt och idéburet företagande. Om politikerna i högre grad kunde diskutera hur man möjliggör detta, istället för att fastna i eviga tangentbordskrig om offentlig eller privat välfärdsverksamhet, vore det mer än välkommet.