Det finns tyvärr många människor i vårt samhälle som inte har ett fungerande hem, eller helt saknar en plats att kalla sitt hem. Det är ett stort misslyckande för den solidariska grundtanken som ett liberalt tankesätt medför och behöver motarbetas. Det finns många olika orsaker bakom den problematiska situationen och det finns därmed ett behov av nästan lika många olika lösningar, men vissa av dem kräver att människor öppnar sina hem.
Det finns ett antal olika utsatta grupper och ingen vettig människa tjänar på att de ställs mot varandra. Man måste kunna uppmärksamma en viss utsatt grupp utan att få argument om att andra grupper av människor också har det svårt kastat på sig, som det ofta blir när ett engagemang för en viss grupp visar sig.
Men barnen då? Men pensionärerna då? Men de hemlösa då? Men flyktingarna då? Men de arbetslösa då? Men de cancersjuka då?
Alla dessa behöver definitivt uppmärksamhet och stöd, men lägg dessa intressekonflikter åt sidan för en stund. Försök att just i detta nu fokusera på en av dessa utsatta grupper. Barnen. Barnen som inte har ett tryggt hem och därför behöver hjälp på olika sätt.
En individ behöver ett andrum och att en stund få komma bort från vardagen. En annan behöver ett kortvarigt miljöombyte. En tredje måste hitta en ny permanent lösning för sitt boende. En fjärde har levt inlåst i många år och behöver hjälp för att kunna bli en del av samhället.
Ansvaret för dessa frågor ligger i normalfallet hos kommunerna och individ- och familjeomsorgen. De många fantastiska insatser som genomförs av handläggare och olika typer av stödpersoner hos kommunen och andra närliggande organisationer är berömvärda. Därtill finns många privatpersoner som antingen ideellt eller mot ersättning väljer att hjälpa till på olika sätt. Alla dessa människor är på olika sätt vardagshjältar.
I samband med den stora flyktingkrisen 2015 visade många svenskar upp en stor generositet, genom att öppna upp sina hem för behövande människor som flytt sina tidigare liv på grund av många olika orsaker. Dödshot, krig, förtryck, fattigdom, diskriminering och hot om våld är några av dem. Hemska orsaker allihop, som delar av svenska folket fick en större förståelse för.
Härmed framförs en from förhoppning om att fler människor på ett liknande sätt har en vilja och förmåga att öppna sina hem för de barn och ungdomar som är i behov av en ny miljö och ett annat sammanhang, antingen under en kortare tid eller mer långsiktigt. Att hjälpa dem och att lära känna dem.
Motala kommun berättade häromveckan om att resurs- och planeringsgruppen nu behöver ytterligare ett jourhem, som akut kan ta emot barn och ungdomar. Det är en relativt ovanlig form för stödet, men ett oerhört viktigt sådant som dessutom ersätts med motsvarande en heltidstjänst.
Naturligtvis är det av olika skäl så att inte alla har möjligheten eller viljan att öppna sitt hem på det sätt som krävs för att vara jourhem eller familjehem. Den som inte har möjligheten ska inte ha dåligt samvete för det, chansen kanske kommer senare i livet eller så finns det andra sätt att hjälpa till. Varje bidrag gör skillnad, oavsett om det är stort eller litet.
Tobias Josefsson