Motala och Vadstena borde investera delar av extrapengarna från riksdagen till att höja personalens kompetens inom området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Liberalerna är ett ständigt aktivt parti inom skol- och utbildningsfrågor, vilket också har färgat av sig på januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna.
I januari presenterades utifrån detta ett förslag från regeringen om att inom lärarutbildningens ram utöka kunskapen hos de framtida lärarna när det gäller neuropsykiatriska svårigheter. Förändringen omfattar även en angränsande grupp barn som inte har en konkret diagnos, men ändå har relaterade svårigheter i skolan.
Var tionde barn i Sverige har i dag någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) och påverkas av det i sin vardag. Den pedagogiska personalen runt om i landet gör många fantastiska insatser för att möta dessa elevers behov. Dessvärre räcker det inte utifrån helhetsbilden, där det saknas både resurser och kompetens för att på riktigt lyckas skapa en hållbar skolsituation.
Många föräldrar och anhöriga slår i dag knut på sig själva och delvis på sin omgivning för att hantera situationer, lösa problem och försöka skapa ett drägligt liv för sina barn och sig själva. Dessa människor är superhjältar i det dolda, men kräver inte att få någon gloria placerad ovanför sina huvuden. Däremot skulle de behöva ytterligare hjälp från skolsystemet i form av stärkt kompetens hos pedagogerna och ökade resurser.
Att regeringen utifrån januariavtalet nu tar tag i och förbättrar lärarutbildningen med NPF-kompetens är ypperligt. Det är dock en åtgärd som kommer att få effekt på lång sikt och måste därmed kompletteras med mer närtida och lokala insatser.
Den svenska skolan är kommunal, oavsett vad man tycker om det, och därmed är det också kommunerna som är huvudansvariga för verksamheten. Därmed vore det verkligen på sin plats med ett kunskapslyft hos personalen generellt när det gäller vad neuropsykiatriska funktionsnedsättningar innebär och hur man kan se till att hantera det på ett bra sätt i verksamheten.
Nyligen har extrapengar till kommunerna från riksdagen blivit aktuellt, både från regeringen och från oppositionen. Det ekonomiska tillskottet gör inga underverk i sig, men är ett välkommet tillskott i mångmiljonklassen som gör att pressade kommuner blir aningen mindre pressade.
Det hade utifrån det varit ett ypperligt tillfälle att för kommunerna kombinera dessa två delar i form av extra tillskott och ett akut behov av kompetenshöjande insatser inom NPF-området. Delar av de extra resurserna kan nämligen användas till att genomföra ett lokalt kompetenslyft inom NPF-området, primärt inom skolans område men potentiellt även andra delar av de kommunala verksamheterna.
Det skulle ligga i linje med en klok användning av tillfälliga tillskott av det aktuella slaget. De bör nämligen inte användas till att utöka den löpande verksamheten, eftersom det vore kostnadsdrivande även för efterkommande år. Det handlar i stället om en väl definierad punktinsats för att både höja personalens kompetens och att förbättra situationen för barn med NPF-diagnoser och liknande problematik.
Tobias Josefsson