Det finns numera en framtagen plan för den tänkta parken, men av planen ser det nu ut att bli förhållandevis lite kvar. Pengarna räcker inte till och budgeten måste hållas.
En till synes relativt betydelselös liten park i centrala Motala har åter igen fått uppmärksamhet. Ironiskt nog har den fått det för att det inte har hänt något med den på länge – och därefter för att det planeras att göras betydligt mindre med parken än det ursprungligen var tänkt.
Planeringen och diskussionerna kring förändringen av den aktuella Utsiktsparken har pågått under några år. I slutet av 2023 när en politisk satsning var på gång lyftes frågan exempelvis på ledarplats i MVT. Då konstaterades det att investeringen ”skulle vara logisk på olika sätt, både för att platsen blir trevligare och för att det utvidgar stadskärnan en aning för att tydligare omfamna Drottningplan”.
Resonemanget är fortfarande giltigt i sak, men investeringen har med tiden tunnats ut. Flera gånger har satsningen pausats på grund av outredda frågor och politisk oenighet. Det finns numera en framtagen plan för den tänkta parken, men av planen ser det nu ut att bli förhållandevis lite kvar. Pengarna räcker inte till och budgeten måste hållas.
I en debattartikel från mars 2024 beskriver Samverkan för Motala (M, KD och SD) och L det nuvarande handräcket i trappan som ett ”fuskbygge”. De ville också att ”tillgängligheten ska öka för de som har svårt med rörligheten” och att ”alla ska ha möjlighet att nyttja Utsiktsparken”.
Användningen av ordet tillgänglighet är i sammanhanget intressant att notera, eftersom det är ett ord som förpliktigar. Tillgänglighet är ingenting som man ska använda lättvindigt, eftersom det är en väldigt viktig aspekt i samhället.
Ursprungstanken att ”tillgängliggöra parken” är inte tillräckligt tydlig i det som nu planeras. En trappa i en brant är definitionsmässigt inte särskilt tillgänglig, exempelvis för personer i rullstol. Det planeras inte heller någon alternativ slinga med rimlig lutning, vilket gör att ordet ”fuskbygge” potentiellt skulle kunna återanvändas. Åtminstone om det nu faktiskt är tillgänglighet man vill uppnå.
Ambitionen att förbättra Utsiktsparken är i grunden god och förändringen skulle kunna ha positiva effekter. Samtidigt måste frågan ställas, är det verkligen värt ansträngningen om investeringen inte kommer att uppfylla syftet?
Tillgängligheten går alltså definitivt att ifrågasätta. Dessutom syns fortfarande inget barnperspektiv i det som nu verkar bli verklighet. Kanske är det med det som bakgrund lika bra att låta dagens trappa vara kvar. Det blir inte nämnvärt bättre om en variant av fuskbygge ersätts av ett nytt.