Den tragiska pandemikrisen sveper över världen, med mörker och elände. Trots det finns det saker som på olika sätt inger hopp om framtiden, både globalt och lokalt.
Den pandemi som coronaviruset har orsakat är en historisk och tragisk händelse för mänskligheten. Det måste noga tydliggöras att det lidande, de kriser, de dödsfall, det ökade våldet i hemmet och alla andra negativa effekter som har blivit verklighet är fruktansvärda.
Med det som bakgrund är det ändå möjligt att hitta saker som faktiskt har blivit bättre och saker som uppstått beroende på den kris som världen befinner sig i. Nya lösningar på problem hittas och beteenden förändras. Att nästan alla Motalas gymnasieelever plötsligt kan tillägna sig stora delar av utbildningen på distans är i det närmaste en konstruktiv revolution i den uppkomna situationen. Datoriseringen har plötsligt utvecklats till en digitalisering, om än en påtvingad sådan.
Effekter på miljön är antagligen de mest konkreta positiva förändringarna som kan uppvisas. Det rapporteras om att smog i storstäder försvinner, att berg vid horisonten plötsligt går att se igen och att delfiner återigen simmar i Venedigs vatten. Mänskligheten kan bevisligen förändra problematiska beteenden på väldigt kort tid och naturen svarar upp på det. Det mest effektiva i återkopplingsväg är därtill att vi människor själva får se effekten av det vi gör. En bild kan säga mer än tusen ord.
När det gäller den moderna marknadsekonomin är konkurser en naturlig del av företagens liv. Branscher och nationer genomgår då och då kriser, exempelvis lågkonjunkturer, som resulterar i att företag som inte har tillräckliga marginaler eller en tillräckligt bra produkt går omkull.
Därmed är det inte sagt att pandemins konkurser är naturliga. Dessa är i stället många gånger orsakade av politiska beslut om nedstängningar och restriktioner. De ekonomiska problem som vi nu upplever måste hanteras därefter och får många att tänka till lite extra inför framtiden. Det är också bra på sikt.
På många håll mobiliserar människor för att hjälpa varandra. Det kommer att kunna leva kvar även efter att den stora krisen är över, om de ansvariga ser till att dessa positiva insatser tas vara på. Samarbete mellan olika kommunala förvaltningar sker i dag, med inlevelse och engagemang. Fler söker sig till sjukvårdsprogrammen på högskolor och universitet. Civilsamhället ställer upp med ideella initiativ för att hjälpa behövande. Det är vackert att uppleva.
Pandemikrisen har tvingat många verksamheter och människor att på allvar prova på distansarbete och videokonferenser. Det är givetvis inte möjligt inom alla branscher och yrken, men på många håll kan det åtminstone i delar tillämpas betydligt mer framöver.
Det digitala kommer i vissa fall att bli det nya normala. Varför ska vi flänga geografiskt kors och tvärs när det inte behövs? Som tidigare konstaterat här på ledarsidan är det mänskliga mötet viktigt i vissa skeden av relationer, men ibland är det effektivare och mer rakt på sak att kommunicera via digitala kanaler.
Inget ont som inte har något gott med sig. Även om det gör förbaskat ont på vägen dit.
Tobias Josefsson