Det var under 2015-års flyktingkris som Franco Albrecht skrev in sig på ett flyktingboende i den tyska staden Offenbach am Main. Utan att fysiskt ha träffat sin handläggare får han året därpå tillfälligt uppehållstillstånd under ett annat namn än det som står i hans riktiga pass.
Nu står han inför rätta misstänkt för att ha planerat terroristdåd mot en rad politiker och aktivister. När pusslet kring hans bakgrund läggs hittar polisen flera högerextrema ledtrådar. Den falska identiteten var tänkt att användas för att skylla dåden på flyktinginvandringen och provocera fram hat mot muslimer. Planen går i kras när Albrecht blir gripen på Wiens flygplats. Han riskerar ett tio år långt fängelsestraff.
Även Sverige har haft sin beskärda del av uppmärksammade fall med falska identiteter. Iraks tidigare försvarsminister fick under flera år försörjningsstöd och barnbidrag trots att han inte befann sig i landet. Förundersökningen om grovt bidragsbrott lades dock ner. Fallet visar att människor som är folkbokförda här inte alltid befinner sig i landet, men även det omvända är ett problem. En uppskattning från Skatteverket visar att det bor cirka 50 000 personer i Sverige som saknas uppehållstillstånd, många av dem barn.
I en uppmärksammad artikel i Liberal Debatt skildrar Anna Gullberg hur bluff och båg har blivit big business i skuggan av majoritetssamhället. Handel med körkort är ett exempel på hur man kan lura systemet för att tjäna enkla pengar. Det leder inte bara till att vi får livsfarliga bilister på vägarna, utan också att korrekt utfärdade nationella id-kort inte går att lita på. Den falska identiteten kan sedan användas för att undkomma ansvar för begångna brott, svartarbete eller utnyttja bidragssystemet.
En åtgärd som efterfrågats av bland annat Moderaterna är en nationell folkräkning. Likt romarnas skatteskrivningar föreslås myndighetspersoner resa runt i landet och gå från dörr till dörr för att upptäcka felaktiga identiteter. Den som gömmer papperslösa i hemmet har dock ingen laglig skyldighet att öppna, om det ens är någon hemma. Skatteverket själva tror inte att förslaget skulle ge någon vidare effekt, men uppta stora resurser. Trots det hänger förslaget kvar i den politiska debatten.
En lägre hängande frukt – som faktiskt kan ge resultat – är att säkerställa att myndigheterna kan dela mer information med varandra. Migrationsverket, Skatteverket, Polisen och Försäkringskassan är alla myndigheter som i olika sammanhang kommer i kontakt med personerna, men systemen behöver idag samköras manuellt vid behov. På samma sätt upptäcktes det först när Franco Albrecht gripits att hans fingeravtryck var med två gånger i systemen – under två olika namn och nationaliteter. Samarbetet måste självfallet ske med respekt för den enskildes integritet, men betydelsen av att veta vilka som befinner sig i landet får inte försummas.