Under måndagens kommunfullmäktige i Motala fanns det många intressanta ämnen på dagordningen. Ett av dem var en inlämnad interpellation, en sorts djupare fråga som ger möjlighet till en bredare debatt, rörande hur väl kommunen är rustad att hantera riskerna för att välfärdsbrottslighet urholkar kommunens kassakista.
Den konkreta frågan som hade lämnats in från Seija Kuutti (S) som är ledamot i socialnämnden var om de offentliga upphandlingarna i Motala kommun är säkra. Det är en motiverad fråga, inte minst utifrån den verklighet vi befinner oss i – med kriminella gäng som mot samhällets vilja göds av bland annat offentliga medel.
Frågorna kring de offentliga upphandlingarna kan också kopplas till ett annat ärende på dagordningen, nämligen SCB:s medborgarundersökning. Förtroendet för kommunens verksamhet har som tidigare konstaterat sjunkit markant, vilket är allvarligt. I det här sammanhanget är det mycket låga omdömet kring korruption centralt, eftersom just upphandlingar är ett område där denna avart potentiellt kan frodas.
Intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) presenterade så sent som för en vecka sedan två nya stödmaterial med titeln ”Förebygga och motverka välfärdsbrottslighet”, riktade mot just kommuner och regioner. Ett av dem är en checklista som lyfter medvetenhet, riskanalys och att stärka närvaron av kontroll. Bland annat uppmanas kommunerna att kontrollera intyg, en i sammanhanget väldigt enkel åtgärd som med små medel kan avskräcka oseriösa aktörer.
De många och delvis detaljerade frågorna i interpellationen från Kuutti riktas i första hand till kommunstyrelsens ordförande Mark Henriksson (M). Svar från honom och en efterföljande debatt inom ämnet kommer sannolikt på nästkommande sammanträde i fullmäktige. Sannolikt kommer SKR:s nya material att ingå som en del av svaret då.
En utgångspunkt i sammanhanget är annars att Motala kommun tillsammans med Boxholm, Mjölby, Vadstena, Ydre och Ödeshög samverkar inom det som kallas inköpssamverkan. Det är en organisation som hanterar upphandlingar och ramavtal genom samordning och handläggning av ramavtal. Orsaken är bland annat att kunna ge kommunerna möjlighet att ha tjänstepersoner med relevant kompetens inom området välfärdsbrott.
Inköpssamverkan utgår från en upphandlingspolicy med tillhörande riktlinjer, där kontroller och krav finns med som naturliga delar. Om det sedan tillämpas och fungerar i verkligheten är en annan sak, men grundstrukturen finns åtminstone på plats.
Fortsättning följer alltså i fullmäktige framöver.