Följetongen om Gnejsvägens serviceboende i Motala fortsätter. Den kommunala räddningstjänsten har tidigare fattat beslut om att förbjuda den kommunala socialförvaltningen att bedriva boendet som finns där enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Socialdirektören Pernilla Thunander har hamnat i en mycket tuff situation, men verkar åtminstone än så länge hålla huvudet kallt. ”Här är det lagstiftningar som står mot varandra och det är inte tillräckligt prövat i de två första domarna” är ett klarsynt uttalande, som träffar mitt i prick när det gäller den principiella kärnfrågan. Vilken lagstiftning har företräde?
Just nu handlar det om ett enskilt serviceboende, vilket kan vara nog så besvärligt i sig. Om förbudet mot att driva boendet vidare står fast kan det dock få betydligt större konsekvenser. Kostnaden för att – som det beskrivs – ersätta Motala kommuns åtta serviceboenden, skulle landa på en summa över 300 miljoner kronor för enbart mark och byggnader. Lägg därefter till tid, kraft och pengar som krävs för att lyckas hantera en så stor och brådskande förändring. Det är ansträngande att ens behöva tänka tanken.
Socialförvaltningen överklagade först beslutet till Länsstyrelsen, men begäran avslogs. Därefter överklagades Länsstyrelsens beslut till förvaltningsrätten, men begäran avslogs. Nu har förvaltningen begärt prövningstillstånd i den högsta juridiska instansen kammarrätten och det skulle faktiskt kunna bli så att ärendet tas upp där.
Orsaken till det är att frågan är principiellt mycket viktig ur ett större perspektiv och det är precis den typen av frågor som kan komma att tas upp i kammarrätten. Frågan om lagstiftningskrocken är nämligen inte bara intressant för Motala, utan för många kommuner runt om i Sverige.
Motala är en medelstor kommun, så om vi skulle skala upp räkneexemplet med en kostnad på 300 miljoner kronor till en nationell nivå skulle det landa på många miljarder kronor. Obegripligt stora pengar, även om det just nu bara är ett tankeexperiment och långt ifrån säkert att det vore relevant att tänka i de banorna.
Tredje gången gillt gäller nu alltså för socialförvaltningen i den interna tvekampen med räddningstjänsten. Den sistnämnda får ändå sägas vara storfavorit, om det nu skulle bli en avgörande rond i den juridiska ringen. Som omväxling är det nog ändå många runt om i kommunsverige som trots det hejar intensivt på socialförvaltningen. Det här är ett överklagande som Motala kommun för ovanlighetens skull vill se bifallas.
Om beslutet om förbud går vinnande ur den rättsliga striden blir det både dyrt och krångligt för många framöver, för att inte använda det mer drastiska ordet kaos.