Energikrisen är här med besked, och slår hårt mot såväl privatpersoner som företag. Det går bara att bäva inför vintern. När en ny regering slutligen tillträder kommer den ha bråda dagar med att försöka rulla ut åtgärder för att mildra krisen.
En stor del av debatten har handlat om energiproduktionen, men stigande bränslepriser är en aspekt av energikrisen som riskerar att slå särskilt hårt mot bilberoende hushåll och transportbaserade företag. I våras meddelade regeringen att reduktionsplikten, som innebär tvingad inblandning av förnybara drivmedel i diesel och bensin och i förlängningen ett högre pris vid pump, ska pausas inför 2023. Det var ett logiskt besked, som samtidigt fick kritik från Centerpartiet och Miljöpartiet eftersom det riskerar att öka utsläppen.
Balansen mellan klimat och ekonomi är ofta svår, och inte minst när det gäller drivmedelspriserna. Men det finns sätt att behålla höga klimatambitioner utan att hushållen ska behöva ta orimliga smällar.
Häromveckan lanserade marknadsliberala tankesmedjan Timbro en idé som kan ge mindre planekonomi i bränsletanken. I rapporten "Effektivare klimatpolitik med omvänd reduktionsplikt" lägger deras miljö- och klimatansvariga Ellen Gustafsson och chefsekonomen Jacob Lundberg fram ett förslag som innebär att ekonomiska styrmedel används som incitament för inblandning av biodrivmedel, istället för att staten ska reglera hur stor inblandningen ska vara. En utsläppsavgift ska sättas, på nivå med dagens koldioxidskatt. I reformen ingår även satsningar på bio-CCS, som gör att helhetsresultatet blir minskade utsläpp.
Det skulle dessutom sänka priset vid pump. Inte med några enorma summor, 29 öre litern för diesel och 64 för bensin, men åtminstone en liten lindring för bilberoende hushåll, samtidigt som utsläppen minskar. Dessutom skulle Timbros omvända reduktionsplikt vara ett steg mot en mer effektiv och långsiktigt ändamålsenlig klimatpolitik, och göra att reduktionsplikten harmoniserar bättre med det mest effektiva styrmedlet som finns i klimatpolitiken: koldioxidskatten.
Som grädde på moset skulle reformen även innebära ökade skatteintäkter för staten genom att minska inblandningen av dyra biodrivmedel.
När företag och hushåll går på knäna förefaller det orimligt att staten genom att berika sig ska göra situationen värre, vilket gör att det finns anledning att även se över andra skatter. Genom att exempelvis sänka energiskatten och lägga momsen på elskatten på lägsta möjliga nivå skulle den ekonomiska smällen kunna lindras. Att titta på var staten kan ta ut lägre skatter och avgifter är dessutom en bättre ände att börja i, än att börja lova olika kompensationer till skattebetalarna – finansierade av deras egna pengar. Sådana överföringar tenderar att gynna bättre bemedlade på utsattas bekostnad.
I det här fallet går det att slå flera flugor i en smäll, och hjälpa hushållen och företagen samtidigt som man skapar incitament för den gröna omställningen. Sverige går en tuff vinter till mötes, men en regering som kavlar upp armarna kan göra mycket för att mildra situationen på kort sikt med reformer som kommer vara effektiva även långsiktigt.