Även om matcher har vunnits och poäng har räddats tack vare kloka strategier och drag från tränare är det ändå ett tränarmisstag som har etsat sig fast på näthinnan. Med bara minuter kvar av förlängningen i finalen valde Englands förbundskapten Gareth Southgate att byta in två unga och orutinerade spelare. Syftet var tydligt, att de i den kommande straffläggningen skulle lägga var sin straff.
Även om de är mogna och spelskickliga för sin ålder är det en helt unik situation att kliva fram inför fullsatta läktare på hemmaplan, på Wembley i London, med hela nationens press på sina axlar. Efter att två mer rutinerade spelare hade gjort mål på de inledande engelska straffarna var det nykomlingarnas tur. Första inhopparen Marcus Rashford träffade stolpen. Miss. Andra inhopparen Jadon Sancho slog en dålig straff som målvakten räddade. Miss.
Den allra sista ordinarie straffen, som var tvungen att slås i mål för att inte England skulle förlora, fick ännu en yngling förtroendet att slå. Blott 19-årige Bukayo Saka, som har växt upp i närheten av arenan. Det som kunde ha blivit en vacker saga förvandlades dock till en mardröm. Miss. Misär för England. Ännu en dåligt slagen straff räddades av Italiens stora hjälte och hela turneringens mest värdefulle spelare Gianluigi Donnarumma.
Förbundskaptenen Southgate gjorde ett val, att ge de unga spelarna chansen. Det måste respekteras, inte minst i och med att han själv vet hur det är att som spelare missa en avgörande straff. Åtminstone på kort sikt var det ändå ett misstag. Han spelade ett högt spel och gav människor chansen att bli hjältar. Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
Efter matchen uttrycktes på olika sätt hot och rasistiskt hat mot de tre unga spelarna som missat straff för England, samtliga mörkhyade. Det är fullständigt horribelt att det ska behöva ske i ett modernt samhälle, kanske till och med ännu värre när det sker i sammanhanget idrott. Avståndstagandet kom direkt från många håll mot idiotierna.
Bevisligen sätter idrotten det logiska mänskliga tänkandet ur spel ibland. I England råder fortfarande pandemirestriktioner om att träffas i små grupper, max 30 personer utomhus. Förutom på arenan Wembley då. Där samlades över 67 000 personer för att se EM-finalen i fotboll.
Idrotten är fantastisk, men att tillåta så mycket publik under finalen var ren idioti och kan få allvarliga mänskliga konsekvenser i form av lidande och död. Är det verkligen värt risken?