Regeringens förslag på en ny könsbyteslag har varit ute på remiss. Processen att modernisera könstillhörighetslagen har pågått i flera år, och har grundats i en vilja att särskilja den juridiska könsbytesprocessen från den medicinska. Det är en god ambition, som är värd att ha i bakhuvudet när förslagen diskuteras.
Behandling av könsdysfori hos unga har varit ett hett omdebatterat ämne de senaste åren. Regeringen har tidigare föreslagit att tillåta könsbekräftande kirurgiska ingrepp från 15 års ålder, men fick dra tillbaka förslaget efter omfattande kritik. I höstas rapporterade SVT:s Uppdrag Granskning om Leo, som efter att ha påbörjat behandling med stopphormoner i tidig ålder fått permanenta skador på skelettet. Familjen upplevde sig inte ha fått ordentlig information om riskerna med behandlingen. Flera sjukhus har pausat nyförskrivningen av hormonbehandling för minderåriga.
Fallet manar till försiktighet vid medicinsk behandling och ingrepp, särskilt i väldigt unga år. Ett juridiskt könsbyte är dock en administrativ process, byråkrati som inte påverkar kroppen.
Men i Dagens Nyheter (5/5) kräver en grupp – bland annat två professorer i barnpsykiatri och Emelie Köhler, som efter att ha ångrat sitt könsbyte grundat hemsidan detrans.info – att även juridiskt könsbyte för unga stoppas. Man menar att juridiskt könsbyte innebär en "initiering av en transitionsprocess" och därför indirekt, på sikt, om barnet fortsätter processen med medicinsk behandling kan få "irreversibla effekter". Det är ett märkligt resonemang, som bygger på just en sammanblandning av de juridiska och medicinska aspekterna av ett könsbyte.
En gedigen utredning för att diagnosticera könsdysfori behöver få ta den tid den behöver, men det innebär inte att den juridiska processen behöver vara längre och krångligare än nödvändigt. Förslaget kommer redan med fyra månaders betänketid och krav på målsmans godkännande för minderåriga. För transpersoner som utåt presenterar som det kön de identifierar sig med kan det innebära problem att ett annat kön anges i passet. Allt från olustkänsla över att behöva avslöja sig som trans, till i värsta fall ökad risk för diskriminering eller rent av våld.
Unga som byter juridiskt kön är troligtvis mer benägna att även söka sig till medicinsk behandling, men det är inget konstigt om känslorna av att vara född i fel kropp håller i sig. Vill man skydda unga från medicinska ingrepp de ångrar är det vårdprocessen man ska fokusera på, inte att bygga upp en papperstiger som gör det svårare för människor att leva i enlighet med sin identitet.