Att Motala kommun historiskt har haft problem med projekthantering är ingen underdrift. Den som kan sin nutidshistoria kommer raskt att tänka på Drottningplan, med skenande kostnader utan budgetram.
Kommunen har utifrån dessa problematiska projekt fått uppdatera sina regler, riktlinjer, planer och uppföljningar. Det är nödvändigt att på detta sätt lära sig av sina misstag och fortsätta att bygga inför framtiden på ett strukturerat och kontrollerat sätt. Det håller inte att misslyckas gång på gång, varken ekonomiskt eller förtroendemässigt.
Med de historiska misstagen som bakgrund blir det dessvärre beklämmande att läsa om renoveringen av den befintliga simhallen i Motala. Trots att det har gjorts två renoveringar på kort tid är beskrivningen från anläggningschefen ”en bassäng som läcker”. Hur är det möjligt?
Beskrivningen av nuläget är dyster läsning. Det kan vara så att det behövs en större renovering för att få ordning på problemet med läckage. En djup suck ligger nära till hands, eftersom förarbetet till eller utförandet av renoveringarna uppenbarligen inte har fungerat på ett rimligt sätt. Det kan ha varit en chansning att prova med de mindre renoveringarna först, men det känns inte troligt att så är fallet. Någonting annat har gått snett.
Som om läckaget inte vore nog har renoveringen av en sida av en bassäng dessutom medfört ett nytt golv, som är för halt för att gå på. Människor har ramlat, fått skrapmärken och börjat blöda. Situationen låter absurd, hur är det ens möjligt att ett ytskikt som människor i ett badhus ska gå på blir för hal? Dessutom verkar det inte åtgärdas på ett relevant sätt. Varningsskylt och bortskrapande av vatten i all ära, men det måste finnas andra och mer effektiva sätt att åtgärda det akuta problemet. Sök på nätet efter halkskyddstejp. Bingo.
Den här gången är det alltså inte hanteringen av ekonomin i projekten som har fallerat. I stället är det genomförandet och själva resultatet av projekten med renoveringen av simhallen som har fallerat. Det ligger ett steg längre ifrån både politiker och tjänstepersoner, vilket gör att det blir mer svårkontrollerat. Det är orimligt att kräva yrkesmässiga kunskaper från kommunens sida.
Däremot kan nästa steg bli att granska kravställningen i projekten hårdare och att förstärka ovan nämnda uppföljning ytterligare. Kanske med fokus på att ställa krav på tydligare avstämningar under projektens gång. Eller att vid behov ställa krav på halkskyddstejp för akut hala golvytor.