Kommuner i kläm. En gymnasie- och vuxenutbildning som i praktiken fått rollen som migrationsdomstol. Femton månader efter att gymnasielagen antogs är haveriet ett faktum. Nu börjar dessutom – logiskt nog – nya amnestikrav lyftas. 

Sommaren 2018 beslutades om en andra chans till uppehållstillstånd för omkring 9 000 – framför allt ensamkommande unga män – som fått avslag. Gymnasiestudier ställdes som villkor i den skolgångsamnesti som regeringen med stöd av Centerpartiet och Vänsterpartiet drev igenom. 

Häromdagen tecknade SKL en dyster bild av gymnasielagens effekter. “Gång på gång har vi pekat på farhågor och risker med den nya lagen och vilka konsekvenser den kan få. Tyvärr kan vi nu konstatera att dessa på punkt efter punkt besannats” (Dagens Samhälle 17/10). SKL:s ordförande Anders Knape (M) riktar kritik mot en utveckling där skolpersonal börjat känna sig osäkra på sin roll. 

Plötsligt kan rapportering av närvaro och betyg påverka om en elev får stanna kvar i landet. Trycket på kostsamma och begränsade vuxenutbildningsplatser har hårdnat. Samtidigt har de sökande ofta så dåliga förkunskaper att de får svårt att klara utbildningen. 

Inte bara kommunsektorn är kritisk till konsekvenserna. “För många riskerar det att bli en långsam utvisning i stället för möjlighet till uppehållstillstånd”, säger exempelvis Anders Roos, jurist på Skåne stadsmission. Detta är en bild som flera asylsrättsjurister delar (SvD 1/11). 

Gymnasielagen illustrerar det orimliga i att politiker tar fram lagstiftning med otydligt syfte. Var ambitionen att de som omfattas av lagen skulle bli kvar i landet eller snarare att vi av “humanitära” skäl skulle ge möjlighet till några få år till i Sverige?

Miljöpartiet verkar ha haft den första ingången och vill nu se “en lösning så att de ska kunna stanna” (SvD 1/11). Under tisdagens möte (5/11) med den parlamentariska migrationskommittén fanns en sådan amnesti med på agendan. Även Vänsterpartiet driver på medan Centerpartiet vagt menar att frågan är “väldigt svår” (Expressen 5/11). 

Debattens nuvarande inriktning kan utan tvekan innebära att falska förhoppningar fortsätter att hållas vid liv. Ett nytt parallellsamhälle av papperslösa riskerar därtill att ta form i takt med att fler får avslag. Signalen riskerar trots allt bli att personer som saknar asylskäl med jämna mellanrum tillåts att stanna. 

På ett sätt är situationen fullt logisk. Genom gymnasielagen öppnade man dörren för det politiska amnestitryck som nu är under uppsegling. (Liberala nyhetsbyrån)

Max Eskilsson