I takt med att antalet ensamkommande flyktingbarn ökade i Sverige under 2015 förändrades också behovet av gode män på motsvarande sätt. Dessa barn behöver en röst som kan förmedla deras behov och ta tillvara deras rättigheter i det svenska samhället, som många gånger kan te sig väldigt främmande och förvirrande för de personer som kommer utifrån.
Att människor ställer upp som gode män är en styrka för samhället. Det innebär ett stort ansvar och bör tas på fullt allvar. Att vara god man är dock inte tänkt att utgöra ett yrke, utan ett uppdrag utöver annan sysselsättning. Det innebär inte att det ska vara förbjudet att som god man engagera sig i flera personer samtidigt, men det bör ske med en restriktiv hållning.
Överförmyndarnämndens verksamhetsberättelse för 2015, som behandlar kommunerna Motala, Mjölby, Vadstena och Ödeshög, berättar bland annat att antal ärenden med godmanskap för ensamkommande flyktingbarn i Motala kommun ökade från 47 år 2014 till 130 under år 2015. Motsvarande ökning för Vadstena var inte fullt så drastisk, men 27 ärenden fördubblades ändå till 54.
Detta har av naturliga skäl lett till en hög belastning på kansliet som hanterar frågorna och en brist på gode män som kan ta sig an de behövande barnen. Regelverken har också lättats på för att mildra den ökade arbetsbelastningen, samtidigt som ett antal gode män utifrån det uppkomna behovet tog sig an fler barn.
Detta är fullt rationella åtgärder utifrån den situation som rådde, men effekterna blev delvis helt ohållbara. Även om 92 procent av de 551 gode männen som engagerade sig i de aktuella kommunerna under 2015 hade fem eller färre personer som sitt ansvar fanns det inte mindre än 44 gode män som ansvarade för sex eller fler personer. 14 av dem hade elva eller fler och en hade häpnadsväckande 33 uppdrag!
Det arvode som schablonmässigt ges till gode män varierar, men är exempelvis 2 700 kr per månad för ett ensamkommande barn under asylprocessen. Även om antalet uppdrag varierade över tid under året kunde den som ansvarade för 33 personer alltså erhålla en ersättning som låg på många tiotusentals kronor varje månad. Ett antal av de gode män som återfinns i intervallet 6-19 uppdrag nådde också avsevärda ersättningsnivåer som går att livnära sig på.
Denna situation är fullständigt ohållbar ur flera aspekter och måste åtgärdas snarast. I och med de begränsningar som nationellt har införts kommer i dagsläget få nya ensamkommande barn till området. Det innebär också att de temporära åtgärderna ovan måste omvärderas och mängden personer som gode män kan ta sig an måste begränsas kraftigt. Att vara god man ska vara ett hedersuppdrag, inte ett yrke.