Tittar vi tillbaka ganska många århundraden var det vikingatid i det geografiska område som vi i dag kallar Sverige. Den fornnordiska religionen, eller asatron, var det rådande livsmotivet. En av dess högtider var midvinterblot, en vinterhögtid som vi i dag inte vet särskilt mycket om. Centralt var ändå att boskap offrades till gudarna och att mjöden flödade till deras ära, för att det kommande året skulle bli fruktsamt på många olika sätt.
När den dåvarande religiösa identiteten förbjöds en bit in på 1100-talet, det vill säga då landet kristnades, införlivades den hedniska riten i det kristna livet som förväntades. Denna förändring var i själva verket en del av den process som ledde till att riket Sverige tog form på allvar. Julen är i dag en av våra klassiska svenska högtider. Eller hur är det egentligen med den saken?
Julgranen. En stolt och ståtlig gran som har sprungit ur den nordiska myllan, kan det bli mer svenskt än så? Med tanke på att julgranen är en tysk tradition från 1500-talet som hundratals år senare spred sig norrut till våra breddgrader är julgranen som begrepp långt ifrån vår egen.
Jultomten. Nej, han är också en tämligen komplex blandning. Föregångaren julbocken som dök upp på 1700-talet ersattes först i slutet av 1800-talet av någon form av modern jultomte, bland annat baserat på Sankt Nikolaus från en plats som i dag motsvarar Turkiet. Julklapparna härstammar dessutom från den romerska högtiden saturnalia.
Kalle Anka och hans vänner, som i över 50 år har rullat i svensk television? Knappast, Disneys nordamerikanska bas är allt annat än svensk. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton? Ja, där får det ändå sägas att den är svensk, tack vare den briljante östgöten och upphovsmannen Tage Danielsson – även om nu Karl-Bertils inspiration kommer från engelske karaktären Robin Hood.
Du som läser detta kanske suckar, stönar och tycker att listan ovan är tradig och fullständigt meningslös. Faktum är tyvärr att så inte är fallet. Det blir allt tydligare att vissa grupper i dagens svenska samhälle anser sig ha rätten att sätta sig över andra och själva definiera vad som är ”svenskt”, trots att det inte låter sig göras på det stereotypa sättet.
Trots alla dessa ”nej” kring de olika delarnas ursprung är svaret självklart. Givetvis är julen svensk. Precis lika svensk som diskussionen om vad som är svenskt eller inte. Vår svenskhet är en historisk och nutida blandning av allt från ursprungsbefolkningar och inlandsisens härjningar till modern rymdteknologi och människor som flyr från krigets fasor i Syrien. Allt detta är en del av vilka vi är och vad vi står för. Det kan inte en delmängd av oss kräva ensamrätt till.
God jul Sverige!